Denna uppenbarelse av Jungfru Maria undfick fru Birgitta i staden Neapel och riktade den till herr Bernhard, ärkebiskop av Neapel. Den förebrår dem, som icke undervisa sina otroende, till tron nyligen omvända tjänare eller slavar i den katolska tron och kristna lagen, och Jungfru Maria klandrar även de husbönder, som illa behandla och övermåttan reta sina tjänare, samt hotar med stränga straff spåmän och trollkvinnor och även sådana, som underhålla dem och sätta tro till dem.
Kapitel 28

Fru Birgitta skriver till herr Bernhard, ärkebiskop av Neapel: »Vördade fader och herre! När den person, som I väl kännen, förrättade bön och betraktelse, blev hon hänryckt, och Jungfru Maria uppenbarade sig då för henne och sade: 'Jag, som talar med dig, är himmelens drottning. Jag kan kallas denna världens trädgårdsmästare. När en trädgårdsmästare ser ett kraftigt oväder vara i annalkande, skadligt för örterna och träden i hans trädgård, skyndar han genast till, binder fast dem vid stadiga stöttekäppar så gott han kan och hjälper dem enligt förmåga på olika sätt, så att de icke brytas ned av stormvinden och ömkligen ryckas upp med rötterna.

På samma sätt gör jag, barmhärtighetens moder, i min örtagård, d. v. s. denna värld, ty när jag ser de djävulska frestelsernas och ingivelsernas farliga vindar blåsa in i människornas hjärtan, skyndar jag genast till min Herre och min Gud, min Son Jesus Kristus, för att hjälpa dem med mina böner och utverka av honom, att han i deras hjärtan sänder några av den Helige Andes fromma ingivelser, så att de, stödda och hälsosamt styrkta av dessa, andligen skyddas för frestelsernas djävulska vind och bevaras oskadda, och så att icke djävulen får makt över människorna, bryter ned deras själar och fördärvligen rycker upp dem med rötterna enligt sin onda önskan.

När människorna så med ödmjukt hjärta och med förverkligande i handling taga emot dessa mina stöttekäppar och mitt bistånd, då försvaras de genast mot frestelsernas djävulska anlopp, stärkas i nåden och bringa i välbehaglig tid ljuvlig frukt åt Gud och mig. Men de, som försmå min Sons och mitt andliga stöd och av frestelsernas vind låta böja sig till att samtycka till djävulen i vilja och gärning, de ryckas upp ur nådens mark och föras av djävulen genom otillåtna begär och handlingar till de eviga straffen och till helvetets mörka djup. Men nu må du veta, att i staden Neapel begås många förfärliga och hemliga brott. Dem vill jag icke berätta för dig; i stället talar jag nu med dig om två slag av uppenbara brott, som högeligen misshaga min Son och mig och hela det himmelska hovet.

Den första synden består i att många i denna stad köpa hedningar och otrogna till tjänare och att några av dessas herrar icke bry sig om att döpa dem och icke vilja omvända dem till den kristna tron. Och även om några av dem bliva döpta, bry sig deras herrar sedan icke mera om att låta undervisa dem i den kristna tron och i sättet att mottaga Kyrkans sakrament än före deras dop och omvändelse. På detta sätt kommer det sig, att dessa omvända tjänare efter att ha anammat tron begå många brott men icke veta, att de skola återvända till botens och altarets sakrament för att återställas i nådens och frälsningens tillstånd och bliva försonade med Gud.

Dessutom hålla somliga sina tjänarinnor eller slavinnor i sådan uselhet och okunnighet, som om de vore hundar, i det de sälja dem, och vad värre är, ofta sätta dem i bordeller för att förtjäna penningar på skamligt och avskyvärt sätt. Somliga hålla dem i sina hus såsom frillor för sig själva eller andra. Detta är högeligen vidrigt och förhatligt för Gud, mig och hela det himmelska hovet. Det finns också andra husbönder, som till den grad plåga och reta sina tjänare med skymfande ord och slag, att några av dem råka i förtvivlan och få lust att döda sig.

Alla dessa synder och försummelser misshaga mycket Gud och hela det himmelska hovet, ty Gud själv älskar dem: han har ju skapat dem, och för att frälsa alla kom han till världen, tog köttslig gestalt av mig och utstod pina och död på korset. Du må även veta, att de, som köpa sådana hedningar och otrogna för att göra dem till kristna och för att undervisa dem i den kristna tros- och sedeläran och som ha för avsikt att under sin livstid eller vid sin död giva dem friheten, så att de icke övergå till arvingarna, sådana husbönder förvärva sig stora förtjänster och bliva Gud välbehagliga. Men var övertygad om, att de, som göra motsatsen, bliva hårt straffade av Gud.

Den andra synden är, att många män och kvinnor av olika dåliga anledningar hava hos sig och anlita onda spåmän och siare samt vederstyggliga trollpackor. Stundom bedja de dessa att göra gudlösa besvärjelser, på det att de då må bliva i stånd att avla och föda barn. Somliga anlita deras besvärjelser och häxkonster för att bliva trofast och varmt älskade av vissa män eller kvinnor eller av sina jordiska herrar. Andra begära kunskap om framtiden av dessa uslingar. Många bedja dem också, att de med sin onda besvärjelsekonst skola förläna dem bot för sina sjukdomar.

Alla, som hålla sådana nedriga spåmän och häxor i sina hus och försörja dem eller som begära dylika djävulska råd och botemedel av dem, liksom även de onda spåmännen och häxorna själva, som lova sådant, äro förhatliga inför Gud och förbannade av honom. Så länge de framhärda i sådana föresatser och föra ett sådant liv, skall aldrig någon ingivelse eller nåd av den Helige Ande stiga ned över dem eller få insteg i deras hjärtan. Men om de ångra sig och ödmjukt bättra sig samt fatta den uppriktiga föresatsen att icke mera synda, så skola de vinna barmhärtighet och nåd av min Son.'
Sedan detta hörts försvann visionen.»