För en människa, som vakade i bön, föreföll det, som om hennes hjärta vore brinnande av Gudskärlek och helt uppfyllt av andlig glädje, så att själva kroppen liksom domnade och miste sina krafter. Hon hörde då en röst, som sade till henne: » Jag är allas Skapare och Återlösare. Vet, att en sådan glädje som du nu känner i din själ, är en skatt från mig. Det står ju skrivet, att Anden blåser vart han vill och du hör hans röst men du vet icke varifrån han kommer eller vart han far.

Denna skatt beskär jag mina vänner på mångfaldigt sätt och genom mångahanda gåvor. Dock vill jag nu tala med dig om en annan skatt, som ännu icke finns i himmelen utan hos eder på jorden. Den skatten är mina vänners reliker och kroppar; ja vare sig mina helgons kroppar äro förmultnade eller friska, vare sig de äro förvandlade till aska och stoft eller icke, så äro de förvisso min skatt.

Men nu kan du fråga: Skriften säger ju: 'Där, varest din skatt är, där är ock ditt hjärta'; huru kan då mitt hjärta vara hos denna skatt, nämligen hos helgonrelikerna? Jag svarar dig: Mitt hjärtas högsta lust är att åt alla, som besöka mina helgons vilorum och vörda deras reliker (de helgons, som äro förhärligade genom underverk och kanoniserade av påvarna), beskära evig lön, alltefter de besökandes vilja, tro och möda.

På så sätt är mitt hjärta hos min skatt. Följaktligen vill jag, att du skall veta och vara förvissad om, att på denna plats finns min allra utvaldaste skatt, nämligen min helige apostel Tomas' reliker, vilka icke finnas på någon annan plats i sådan mängd och så oförstörda och ostyckade som i detta altare. Ty när den stad, där denne min apostels kropp först förvarades, blev förstörd, så flyttades med min tillåtelse denna skatt genom några av mina vänner till denna stad och lades i detta altare.

Men nu ligger den såsom fördold här, ty innan apostelns kropp kom hit, voro stormännen i detta rike beskaffade så som det står skrivet: 'De hava mun men tala icke, de hava ögon men se icke, de hava öron men höra icke, de hava händer men gripa icke, de hava fötter men gå icke'. Huru skulle då sådana, som äro så likgiltiga för mig, sin Gud, kunna bevisa tillbörlig heder åt en dylik klenod?

Den, som alltså älskar mig och mina vänner över allting, hellre vill dö än på minsta vis förolämpa mig och dessutom har vilja och makt att hedra mig och att befalla andra att göra det, han må, vem han än är, upphöja och hedra min skatt, nämligen relikerna av denne min apostel, som jag utvalde. Därför må det sägas och predikas som något alldeles säkert, att liksom kropparna av apostlarna Petrus och Paulus äro i Rom, så äro relikerna av min helige apostel Tomas i Ortona.»

Bruden svarade och sade: »O Herre, hava icke detta rikes stormän låtit bygga kyrkor och givit rikliga allmosor?» Herren sade till henne: »De hava gjort mycket och offrat mig stora ting av metall för att blidka mig. Dock voro mångas allmosor mig mindre täcka och välbehagliga, emedan givarna ingått sina äktenskap emot de heliga fädernas bestämmelser. Och ehuru de äktenskap, vilka påvarna tillstadde, voro giltiga och värda att hållas, var dock deras vilja förvänd och hade spjärnat emot Kyrkans föreskrifter. Därför skall detta dryftas och dömas vid min gudomliga dom.»