Ära och tack ske den allsmäktige Guden och hans högst värdiga moder, den saliga Jungfru Maria! Det föreföll mig, ovärdiga och syndiga människa, som om Guds moder, medan jag bad, talade dessa ord till mig:
»Säg till denne broder, min vän, som genom dig sände mig sin bön, att det är sann tro och fullkomlig sanning, att om någon person genom djävulens ingivelse begått alla synder emot Gud men sedan med sann ånger och vilja att bättra sig gjorde bot och med ödmjukhet och brinnande kärlek både om Guds barmhärtighet, så är det intet tvivel om att denne milde och barmhärtige Gud vore lika beredd att återupptaga denna människa i sin nåd med stor glädje och fröjd som en kärleksfull fader, vilken såge sin ende, högt älskade son återvända till honom, nu befriad från den värsta skam och den nesligaste död.

Ja, ännu villigare än någon jordisk fader förlåter denne milde Gud sina tjänare alla synder, om de flitigt ångra sig, ödmjukt bedja om misskund, rädas att någonsin mera begå dessa synder och av sitt hjärtas hela begär åtrå Guds vänskap över allting. Säg alltså till denne broder å mina vägnar, att för hans goda viljas och min böns skull har Gud i sin godhet nu förlåtit honom alla de synder, som han begått under hela sitt liv.

Säg honom även, att för min böns skull kommer den kärlek, som han har till Gud, städse att förökas ända till hans död och ingalunda minskas. Säg honom vidare, att det behagar Gud, min Son, att han stannar i Rom, predikar, giver goda råd åt dem som bedja därom, hör bikt och ålägger hälsosamma botgöringar, såframt icke hans förman en gång sänder honom utanför staden på grund av någon giltig, nödvändig angelägenhet.

Denne broder må även kärleksfullt tillrättavisa sina bröder för deras överträdelser, med goda ord, hälsosam tuktan och tillbörliga rättelser, varhelst det står i hans förmåga, på det att de må lära sig att iakttaga regeln och ödmjukt bättra sig. Vidare vill jag meddela honom, att hans mässor, skriftläsning och böner äro Gud välbehagliga. Och säg honom, att liksom han tar sig till vara för all omåttlighet i mat, dryck och sömn, så må han även noga akta sig för alltför mycken avhållsamhet, så att han icke tröttas och slappnar i sitt gudliga arbete och Guds tjänst.

Han må hava icke överflödiga men nödvändiga kläder, enligt den helige Franciscus' regel, så att icke högmod eller världslig begärelse må följa därav, ty ju mindre dyrbara kläderna ha varit, desto rikligare skall hans lön bliva. Han må även ödmjukt lyda sin förman i allt som icke är Gud emot och som denne broder är i stånd att göra.

Säg honom även å mina vägnar, att de kättare, som säga att påven icke är den rätte påven och att det icke är min Sons Jesu Kristi sanna lekamen, som prästerna framkalla på altaret, dem må han svara så: 'I vänden nacken åt Gud, och därför sen I honom ej. Vänd i stället ansiktet åt honom, ty då kunnen I se honom. Det är nämligen sann och katolsk tro, att om den påve, som är utan kätteri, eljest är befläckad av än så många synder, så kunna dessa synder eller hans andra onda gärningar dock icke göra honom så dålig, att han icke behåller full myndighet och fullständig makt att binda och lösa själarna.

Denna myndighet äger han genom den helige Petrus och har förvärvat den av Gud. Ty före påven Johannes ha många påvar funnits, vilka nu äro i helvetet; icke desto mindre äro de rättfärdiga och förståndiga domar som de fällt i världen stadfästa och godkända hos Gud.

Av samma grund säger jag även, att alla de präster, som ej äro kätterska (de må för övrigt vara fulla av många andra synder), äro sanna präster och framkalla i sanning min Son Kristi lekamen, beröra verkligen med sina händer Gud på altaret och förvalta giltigt de andra sakramenten, låt vara att de på grund av sina synder och onda gärningar äro ovärdiga den himmelska äran hos Gud.»