I ett långt företal, kallat Epistola solitarii (Eremitens brev - författaren var nämligen eremit av hieronymitorden), redogör Alfons da Vadaterra, Birgittas vän och biktfader, för det sätt, på vilket Birgitta mottagit sina uppenbarelser och tager uppenbarelsernas himmelska ursprung i försvar. Man bör icke förhastat avfärda uppenbarelser, som verkligen stamma från ovan, säger han, låt vara att de förmedlas genom olärda kvinnor. Hur illa gick det inte för Farao, som vägrade att sätta tro till Moses ord?

Alfons vet många personer i sin egen tid, som missaktat himmelska budskap, framförda genom enkla, olärda personer, och som fördenskull råkat illa ut. Såsom kriterier på visioners äkthet anför han följande omständigheter: att visionären själv är en from, andligt sinnad människa, som lever i lydnad under en andlig ledare, ständigt anförtror sina inre upplevelser åt denne och icke förhäver sig över andra för sina visioners skull; att han fromt följer Kyrkans föreskrifter och för ett återhållsamt, botfärdigt liv och att han för övrigt har ett gott förstånd och ett sunt omdöme. Man bör undersöka, huruvida visionernas innehåll överensstämmer med den Heliga Skrift, huruvida de äro ägnade att befrämja goda seder och huruvida de uppmuntra åhörarna till högmod och självtillit eller till ödmjukhet och lydnad. På det sättet kan man utröna, huruvida de stamma från den gode eller från den onde anden.

Vad den heliga Birgitta beträffar, var hon av förnäm börd, levde fromt i sitt äktenskap, lovade efter sin mans död att helt tillhöra Kristus och blev av denne tagen till brud. Vid detta tillfälle började hon få uppenbarelser, och dem underkastade hon sin andlige ledares, magister Mattias', omdöme, och även flera andra lärda och visa prästmäns. Dessa undersökte visionerna och funno dem härröra från sanningens Ande. Själv ville hon fattig följa den fattige Kristus, fördelade därför sin egendom, lämnade sitt land och vallfärdade till Rom, där hon levde ett fromt liv i sällskap med erfarna andliga fäder och jungfrur.

Den ene av hennes andliga ledare var cisterciensprior; det var han som på latin nedtecknade hennes uppenbarelser, av henne själv dikterade »lingua sua gothica» (härmed menar Alfons Petrus av Alvastra). Den andre var en präst från Sverige, och det var han som förestod hennes hushåll samt undervisade henne och hennes dotter i latin (härmed menar Alfons Petrus av Skänninge). Dessa båda lydde hon i allt. Dagligen biktade hon, och varje söndag gick hon till kommunionen med sin dotter. Hennes liv utmärktes av den strängaste askes - dock följde hon härvidlag sina andliga ledares föreskrifter, och för dem omtalade hon alla sina uppenbarelser. Hon förvånade sig städse över att Kristus värdigades anförtro sitt budskap åt en så ovärdig varelse som henne. I sin ödmjukhet hade hon hellre velat hemlighålla sina uppenbarelser, men Kristus befallde henne att offentliggöra dem, till konungarnas och folkens förbättring.

Hur Birgitta undfick sina uppenbarelser, det har hon själv redogjort för, bl. a. i VI:52. Alfons har ofta sett henne försjunken i bön, omedveten om det som försiggick runt omkring henne och berövad de kroppsliga sinnenas bruk. När hon återvänt till sig själv, återberättade hon för Alfons, Petrus av Alvastra eller Petrus av Skänninge vad hon upplevat under extasen. Hennes hjärta var under extasen uppfyllt av kärleksglöd, och hennes intellekt blev upplyst till att förstå andliga ting.

Stundom såg Birgitta i sina syner kroppsliga gestalter, och ofta, men icke alltid, blev hon underrättad om deras betydelse. Sina uppenbarelser undfick hon till hela Kyrkans nytta. Stundom meddelades henne, medan hon såg någon skepnad, undervisning om trosmysteriernas innehåll eller gåvos henne regler för livsföringen. Med sina kroppsliga ögon såg hon den ängel, som dikterade Sermo angelicus för henne. Med kroppsliga ögon såg hon också Kristus och Maria. För det mesta hörde hon dock deras röster utan att se dem. Städse förnam hon en ljuvlig sötma därvid. Hon anförtrodde detta under gråt och suckan för Alfons.

Alfons följer Kyrkans lära, när han indelar visioner i kroppsliga, imaginära och intellektuella. Vid en kroppslig vision ser man något med kroppens ögon. Vid en imaginär ser man i anden kroppsliga gestalter, som ha en viss symbolisk betydelse. Vid en intellektuell ingjutes i förståndet övernaturliga sanningar utan hjälp av bilder. Vid några tillfällen har Birgitta haft kroppsliga visioner (t.ex. när hon vid en förlossning såg sig bli hjälpt av Jungfru Maria eller när hon på dödsbädden såg Kristus vid sin sida). För det mesta är det emellertid imaginära eller intellektuella visioner det rört sig om.

Det var i vaket tillstånd hon hade sådana. Den sötma som hon då smakade hade djävulen icke kunnat bibringa; den är alltså ett kriterium på visionens gudomliga ursprung. Hennes själ blev så att säga uppväckt till att se, höra och känna himmelska, gudomliga eller andliga ting. I anden såg hon bilder och hörde röster. Hennes intellekt upplystes på himmelskt sätt, och hon mottog undervisning till människornas nytta.

Alfons uppräknar sju olika sätt att skilja autentiska himmelska uppenbarelser från sådana som ingivits av den onde anden. Det första tecknet på en uppenbarelses himmelska ursprung består i visionärens ödmjukhet och hans lydnad under de kyrkliga myndigheterna. Ett andra tecken består däri, att visionären, så länge visionen pågår, erfar Gudskärlekens sötma, ja så att säga känner sig berusad därav. Det tredje tecknet består däri, att intellektet verkligen upplyses under visionen, så att själen fattar vad som säges och höres. Det fjärde tecknet består i överensstämmelsen mellan visionärens utsagor och den katolska tros- och sedeläran och däri att förutsägelserna verkligen slagit in.

Det femte tecknet ligger i visionernas frukt - lända visionerna till sedernas förbättring eller ej? Bli förstånden upplysta, sederna förbättrade, freden säkerställd, Gudskärleken förökad? Det sjätte tecknet är visionärens fromma, kristliga död. Det sjunde tecknet utgöres av helbrägdagörelserna efter hans död. Alla dessa kriterier uppvisas av Birgitta och hennes uppenbarelser. Man kan alltså vara säker på det himmelska ursprunget av hennes uppenbarelser, och man bör tacka Gud för dem, slutar Alfons.