Kristus undervisar här konungarna, med vilken urskillning de skola förebrå sina hustrur, och han förmanar vackert en from drottning, att hon skall vara ödmjuk, medlidsam mot de elända, kärleksfull, klok och sansad.
Kapitel 12

Guds Son talar till bruden: »Om det sitter en tagg bredvid hjärtat, bör den ej ryckas ut snabbt och häftigt utan skäras bort sakta och så småningom. Sålunda kan en god och älskansvärd kvinna stundom vara ett hinder för en man, som strävar mot fullkomning. Därför må den gifte mannen, när han ser sin fara, stundom nyttja milda ord såsom en förmanare gör, stundom måttligt stränga såsom en lärare gör, och stundom 'skära bort' såsom en läkare gör.

Man bör nämligen klokt lyssna till kvinnan, så att hon tröstas, hovsamt och i hemlighet klandra henne, så att hon ej blir föraktad, ärbart uppfostra henne och stundom låta bli att lyssna till henne, så att icke rättvisan uraktlåtes.

Därför bör en drottning utmärkas av ödmjukhet i sinnet, besinningsfullhet i sina gärningar, klokhet i det som skall göras och medlidande med de elända. Ty av en kvinnas klokhet blidkades David, så att han ej föll i synd. Genom ödmjukhet kom Ester på tronen och förblev där, medan Isebel förkastades för sitt högmod och sin vinningslystnad.

Maria, min moder, blev för sitt medlidandes och sin kärleks skull moder till alla i himmelen och på jorden. Emedan den drottning, som du beder för, genom dig begär ett råd av mig, må du alltså å mina vägnar svara henne och säga, att hon har ingivelser av två andar, en god och en ond, och dem vill jag en annan gång meddela dig.»