En adelsman hädade Gud inför en konung, och Kristus hotar denne konung, ifall han icke tuktar honom, ty den domare, som för Guds skull tuktar en syndare, skall få en dubbel krona, medan den, som låter bli, skall få ett dubbelt straff.
Kapitel 21

Guds Son säger till bruden: »Varför är du bedrövad över att jag så tåligt fördrager honom som begabbade mig? Vet du då icke hur svårt det är att evigt brinna? Om olika färger sås men avskäras innan tiden är mogen, så kunna de icke gagna det, som skall färgas, lika väl som om de samlas i rätt tid. Likaså böra mina ord, vilka skola uppenbaras med rättvisa och barmhärtighet, växa till dess de äro helt mogna, ty då passa de bättre för den sak, som de skola användas till, och kunna då färga min dygd på passande sätt. Konungen må därför taga sig i akt, att icke hans själ kräves i stället för dens själ, som begabbade mig.

Den som tuktar syndaren för Guds skull och för att undgå straff av Gud (såsom Moses gjorde), hans krona skall fördubblas, dels emedan han mildrat Guds vrede, dels emedan han förminskat den brottsliges straff, så att denne ej blir straffad i evighet. Men den som underlåter att tukta brottslingen, han skall få ett dubbelt straff, eftersom han ökar den kommande pinan och icke övar rättvisa.»