Den högste kejsaren Kristus förordnar här, att konungarna må bära en hedervärdare och förnämare dräkt än andra, till tecken på sin höga värdighet, och han säger, vilka dagar och högtider de må bära den kungliga kronan.
Kapitel 3

Guds Son talar: »Eftersom människan försmådde att lyda Gud, är det nödvändigt, att hon lyder människan, sin like. Och emedan konungen av Gud är förordnad till att döma och rättvist styra, därför är det rättmätigt att han hedras och fruktas av sina undersåtar. För att konungen alltså må urskiljas från andra, är det nödvändigt, att han har en särskild dräkt, som är mera hedervärd än andras. Ty liksom konungens heder består i rättvisa och rätt dom, så är konungens glans och ära folkets heder.

Därför tillstädjes det konungen att hava en hedervärd och vördnadsbjudande dräkt. När han bär den må han ej högmodas över att Gud låter honom bära den utan ödmjuka sig och betänka sitt ämbetes börda. På dessa dagar må konungen bära sin krona på huvudet: på juldagen, trettondedagen, påskdagen, himmelsfärdsdagen, pingstdagen, min jungfruliga moders upptagelsedag, korsets upphöjelses dag och alla helgons dag samt på alla de dagar, då han skall hålla ting eller dubba riddare.

Ty liksom hela den himmelska härskaran fröjdas på min mandoms högtidsdagar och mina helgons hedersdagar, på grund av mina välgärningar, så böra de rättfärdiga på jorden glädjas åt konungens rättvisa, som betecknas med kronan. Och hela det himmelska hovet gläder sig åt en rättvis konungs belöning.»