En konung av Sverige bad Kristi brud, att hon skulle rådfråga Gud, huruvida det var honom behagligt att han droge ut i härnad mot hedningarna. Han hade nämligen lovat att göra detta. När nu bruden bad i denna angelägenhet, uppenbarade sig Kristus för henne och sade: »Om konungen vill draga ut mot hedningarna, så råder jag honom två ting. (Jag råder, och jag befaller icke, ty det ligger större förtjänst i att handla enligt råd än efter befallning.)

För det första att han har gott hjärta och lämpad kropp: gott hjärta, så att han vill draga ut allenast av kärlek till Gud och för själarnas frälsnings skull; lämpad kropp, såtillvida som han må vara förnuftig i sitt fastande och sitt arbete. För det andra må han se till, att han har villiga och sediga vasaller. Fördenskull må han först fara omkring i sitt rike och undersöka, hur rättvisan är iakttagen och hur och av vilka domar och förordningar givas, ty den som försöker sända andra till himmelen, han måste börja med sig själv, i det han rättar sina egna misstag och därefter förmanar och tuktar sina undersåtar samt eggar dem med dygdiga föredömen.»