Kristus råder en konung, som varit olydig mot Jungfru Marias råd, att begiva sig till påven och av denne begära avlösning från vissa svåra synder, som här uppräknas, i det han icke fördöljer eller urskuldar synderna utan av hela sitt hjärta ödmjukar sig, eftersom de största synderna böra avlösas av den högste biskopen.
Kapitel 52

Guds Son talar till bruden med orden: »Eftersom konungen var olydig mot min moders råd, därför råder jag Guds Son, som är i modern, honom att han drager ut och begiver sig till påven för att ödmjukt begära avlösning från sina synder, ty för de största synderna bör man avlägga räkenskap inför den högste biskopen, han som har den högsta makten. Den högsta makten har den, som sitter på min stol i världen och har makt att binda och lösa i mitt namn. Om konungen alltså vill lyssna till mitt råd, skall jag giva honom den dyrbaraste skatt; jag skall försvara honom mot hans ovänner och betala alla hans skulder, antingen kroppsligen eller andligen, om han själv är oförmögen att betala dem.

Och varje fotsteg, som han arbetar av kärlek till mig, skall jag tillräkna honom för det eviga livet. Och när nu denne konung anlänt till påven, må han ödmjuka sig av hela sitt hjärta, icke fördölja eller urskulda synderna utan bedja om avlösning för sin olydnad mot Guds heliga Kyrkas förordningar, det bann han ådragit sig, sin offentliga mened, den ovanliga skatt varmed han betungat folket i sitt rike, befordrandet av ovärdiga klerker till kyrkliga ämbeten genom hans förvållande samt allt det som samme konung företagit sig emot rikets och biskoparnas lovvärda stadgar.»