Herren talade till bruden och sade: »Om konungen drager ut och begiver sig till påven och anser sina synder vara svåra, då må han akta sig för smickrarna, som råda honom att begiva sig åstad med pomp och ståt, så att hans namn måtte prisas i länderna, och för dem, som råda honom att frikostigt giva gåvor, så att hans rykte måtte spridas, och samla mycket tjänstefolk, så att han icke måtte bliva gripen av fiender.

Nej, han må draga ut på klokt och ödmjukt sätt, försedd med tillräckligt men icke överflödigt och dessutom fromt och sedigt tjänstefolk, och han må göra sina utgifter till Guds heder och sin egen nytta men icke för att skryta. Han må visligen taga sig i akt för dem, som önska skada honom, ty visserligen förmår jag allting, men man bör dock stundom handla enligt mänskligt råd och bistånd. Jag talade ju med
Moses, och ändå hörde och följde han en hednings råd, eftersom det var gott.»