Herren talade till bruden om ovannämnde konung och sade: »Det är skrivet att ängeln visade sig omgjordad för Tobias, när denne ville resa. Detta syftar på den rättfärdiga människan. Den människa, som önskar vinna sina synders förlåtelse, bör nämligen genom ånger och syndabekännelse avbörda sig sina synder samt omgjorda sig med goda och kyska ord och gärningar.

Så må denne konung göra. Han må nämligen rätta hela sitt beteende, innan han lämnar världen, och föresätta sig att lägga bort all tidigare lättfärdighet, så att han aldrig mera finner sin lust däri. Skamligt är det ju att lova den fagraste herre att följa hans fägring och sedan ånyo efterlikna det fula. När Davids tjänare skamligen hade rakat skägget och förkortat sina dräkter, kunde de icke inträda i det jordiska Jerusalem; nej tills de förbättrat sin klädedräkt och låtit skägget växa ut, måste de stanna kvar på bedrövelsens och smälekens ort.

Hur mycket mera skall då icke jag Gud, som är skönare och starkare än denne David, söka efter det sköna hos människorna? Jag vill alltså icke, att de bära stympade dräkter likt gycklare eller använda kvinnliga åthävor, såsom de förkvinnligade göra. I stället unnar jag människorna det nyttiga och ärbara, så att de äro klädda, såsom nyttan fordrar det, och bete sig ärbart, så att det länder till min heder, samt äro beredda att avlägga räkenskap inför mig, när det behagar mig att kalla dem från världen.»