Guds moder talade till bruden med orden: »För tre synders skull kom plågan över riket, nämligen för högmods, omåttlighets och vinningslystnads skull. Därför kan Gud blidkas genom tre ting, så att plågans tid förkortas. Det första är, att alla antaga sann ödmjukhet i klädedräkten och nyttja måttfulla kläder, icke för långa som kvinnornas, icke för korta som gycklarnas, icke heller fåfängt och onyttigt sönderskurna, ty sådant misshagar Gud.

Sina kroppar må de hålla i ärbart skick, så att de icke skrytsamt framträda större och ståtligare än Gud skapat dem, icke heller kortare och vekare på grund av band och knutar och annat sådant bjäfs, utan allt må vara till nytta och till Guds heder.

Kvinnorna må jämväl avskaffa de skrytsamma dräkter, som de av högfärd och fåfänga lagt sig till med, ty för de kvinnor, som försmått sitt fäderneslands gamla lovvärda seder, har djävulen föreskrivit nya missbruk och opassande prydnader för huvud, fötter och andra lemmar, för att uppväcka vällust och reta Gud. Det andra är, att man glatt och villigt giver allmosor.

Det tredje är, att varje sockenpräst under ett helt års lopp en gång i månaden sjunger en mässa till den heliga Treenigheten, till vilken mässa hela hans församling kommer samman efter att ha ångrat och biktat och med föresatsen att fasta den dagen och bedja och ivrigt anropa, att synderna bliva förlåtna och Guds vrede mildrad. Likaså må biskoparna en gång i månaden, själva eller genom ställföreträdare, anordna högtidlig procession i sina domkyrkor, förrätta mässa till den heliga Treenigheten, samla fattiga och ödmjukt tvätta deras fötter.»