till Den himmelske kejsarens bok till konungarna. Här redogöres för det sätt, på vilket boken blivit sammansatt, och uppmanas konungarna och furstarna att fromt och ödmjukt mottaga denna bok ur Guds hand samt att i hjärta och gärning flitigt följa den lära som den förkunnar.

Nedanstående bok benämnes Den himmelske kejsarens bok till konungarna, eftersom den genom andlig och intellektuell vision blivit från ovan uppenbarad för den saliga fru Birgitta, som fordom var en lysande furstinna av Närke i Sveriges rike och som blivit född i Götakonungarnas ädla ätt och hemland. Det var ju tillbörligt, att hon, som kejsaren Kristus tagit till sin brud och skickat till konungarna och kejsarna såsom sin särskilda budbärarinna och så att säga som sin apostel för att framföra hans nya brev och evangeliska ord, icke var av simpel eller låg ätt utan av kunglig härkomst och hemvist.

Men eftersom det i hennes himmelska uppenbarelsers stora bokverk, som ju innehåller sju böcker, återfinnes många uppenbarelser, som röra konungar och kejsare, och det även utanför detta bokverk finnes åtskilliga av samma ämne, så har det befunnits lämpligt att sammanföra alla av detta innehåll till en och samma bok, och vi ha sålunda ur de himmelska uppenbarelsernas vidsträckta örtagård samlat det som berör ifrågavarande ämne och jämte andra uppenbarelser, som ej återfinnas där, sammanfogat alltsammans till föreliggande bok, i det vi så att säga samlat blommor för att förfärdiga en ny kungakrona. Salig är den, som läser och hör de profetiska orden i denna bok och som tager vara på det som där står skrivet.

Tiden är nämligen nära. Alltså, I kejsare och konungar, I alla drottningar och övriga regenter, böjen edra huvuden inför Gud, med andra ord: ödmjuken edra stolta, av äregirighet och vinningslystnad fyllda hjärtan och mottagen ödmjukt denna dyrbara, himmelska kungakrona ur händerna på en så furstlig och underskön Kristi brud, den bok som Kristus genom henne i sin välvilja och barmhärtighet sänt oss. I denna bok finna de en helig undervisning om vilken dräkt konungarna böra nyttja, vilka dagar de böra uppträda med krona, vilken dygdig, from och ärbar vandel de böra föra, hurudana furstinnor de böra taga till hustrur, vilka män som konungarna böra taga till rådgivare och vilka de böra avlägsna och fördriva ifrån sig, huru de böra styra sina riken och befrämja statens bästa, huru de med nitälskan och med ömt medlidande kunna bevara dess goda tillstånd samt huru de på klokt, rättfärdigt och förtjänstfullt sätt kunna föra korståg emot de otrogna.

Slutligen visas dem i denna bok ett tveeggat svärd, som går ut ifrån hans mun som sitter på tronen, nämligen Guds fruktansvärda rättvisa emot några konungar, vilka under sin livstid berövades rike och krona för sina synders skull och dräptes av detta den gudomliga rättvisans svärd, så att de ljöto en ond och skymflig död. Det visas dem även Guds förfärliga rättvisa gentemot andra, avlidna konungar, vilkas själar denna Kristi brud såg dömas och fördömas vid den gudomliga domstolen på ett sällsamt och hemskt sätt.

Därav kunna de nu levande konungarna inse, hur vasst och strängt detta gudomliga svärd är, detta svärd som med sin ena skarpa egg straffar somliga till heder och liv, i det att det bringar dem förödmjukelse och död, och som med sin andra, ännu skarpare egg straffar andra till deras själ efter döden, i det att det bringar dem ett rysligt kval och en evig fördömelse. Sålunda kunna alla konungar och furstar inse, att Gud icke ser till personen, och de kunna förstå, vilken sträng dom de ha att vänta av Gud före och efter sin död och hur de böra frukta Gud och bäva inför honom i allt vad de företaga sig.

Lären eder alltså, I konungar och alla I, som behärsken jorden, att tjäna Herren med fruktan och att fröjda eder med bävan. Tagen ödmjukt emot, det beder jag, denna tuktan, så att Herren icke må vredgas. Snart kunde ju hans vrede upptändas. Saliga äro alla de, som med rent hjärta och rättfärdig gärning förtrösta på honom, han som i evighet är konungarnas konung och härskarnas härskare.

Eftersom denna till konungarna riktade bok i stor utsträckning blivit lånad ur de andra böcker, där dessa uppenbarelser innehållas, så hänvisa vi, på det att icke en och samma sak två gånger må återvända i samma bokverk, vid de på detta sätt lånade kapitlen till det ställe, varifrån de blivit hämtade. Den som vill utbygga denna åttonde bok till en från de andra böckerna helt skild volym måste upprepa alla kapitel i deras helhet.