När den heliga Birgitta, furstinna av Närke i Sveriges rike, flera år bott i Rom, i det kardinalshus, som stöter till kyrkan San Lorenzo in Damaso, visste hon ännu icke, vilka lektier, som skulle läsas av nunnorna i hennes kloster, som Kristus befallt henne att grunda i Sverige och vars regel han själv dikterat till sin jungfruliga moders ära.

Då hon alltså svävade i ovisshet härom och bad för att få ett svar, uppenbarade sig Kristus för henne och sade: »Jag skall sända dig min ängel, som för dig skall yppa den läsning, som skall hållas vid matutinen av nunnorna i ditt kloster till min jungfruliga moders ära. Han skall diktera den för dig, och du skall skriva den, såsom han läser den för dig.»

Den heliga Birgitta hade en kammare, vars fönster vette åt högaltaret, så att hon dagligen kunde se Kristi lekamen. I denna kammare höll hon sig dagligen beredd att skriva, med penna och skrivpapper i händerna, efter det att hon läst sina tidegärder och böner, och förberedd på detta sätt avvaktade hon Herrens ängel. Denne kom och ställde sig vid hennes sida; han stod där på det mest höviska sätt och hade städse ansiktet vördnadsfullt vänt mot altaret, där Kristi lekamen förvarades.

I denna ställning dikterade han tydligt och i riktig ordning, på den heliga Birgittas modersmål, lektierna, d. v. s. nedanstående läsestycken, avsedda att läsas vid matutinen av systrarna i nämnda kloster och handlande om den heliga Jungfru Marias av evighet fullkomliga förträfflighet. Och hon nedskrev dem varje dag fromt från ängelns mun och visade varje dag ödmjukt för sin andlige fader, vad hon skrivit den dagen.

Emellertid hände det somliga dagar, att ängeln icke kom för att diktera. Och om hennes andlige fader en sådan dag frågade henne, huruvida hon skrivit någonting, svarade hon ödmjukt och sade: »Fader, i dag har jag ingenting skrivit. Jag väntade länge på Herrens ängel, som skulle diktera vad jag skulle skriva, men han kom icke.»

På detta sätt blev av ängelns mun nedanstående änglalovsång över den heliga Jungfru Marias förträfflighet dikterad och nedskriven. Och ängeln delade även upp den i lektier, så att den kunde läsas vid systrarnas matutiner varje vecka under hela året, såsom nedan följer.

Och sedan ängeln slutat diktera denna lovsång, sade han till bruden, medan hon ännu skrev: »Se, nu har jag vävt himladrottningens, Guds moders klädnad; nu mån I sy ihop den så gott I kunnen. Därför, I fromma, heliga nunnor av Frälsarens allraheligaste ordensregel, vilken han själv, allas frälsare och skapare, med sin egen mun så milt och ödmjukt givit eder och världen genom sin brud, bereden nu edra händer till det heliga arbetet och mottagen med djup vördnad och fromhet denna heliga lovsång, vilken Herrens ängel på Guds befallning dikterat för eder moder, den heliga Birgitta!

Öppnen edra öron till att höra ett så upphöjt och hittills ohört lov över den allrasaligaste Jungfru Maria, och begrunden med ödmjukt sinne hennes här framställda fullkomlighet av evighet, så att I flitigt söndertuggen detsamma med meditationens mun och med välbehag nedsväljen dess sötma med kontemplationens smak. Upphöjen sedan edra händer och hjärtan med all håg till Gud för att bringa honom ödmjuk och from tacksägelse för denna stora, särskilt åt eder bevisade välgärning, som hennes högthelige Son, änglarnas konung, må värdigas bevisa eder. Han lever och regerar evinnerligen med henne i all evighet. Amen.»