Absolution. Jungfrun, som är så välbehaglig för den höga Treenigheten, må skydda oss med sin värdiga bön! Amen.

Kapitel 1. Ordet, som evangelisten Johannes nämner i sitt evangelium, var från evighet en Gud med Fadern och den Helige Ande. Tre äro personerna, men den fullkomliga gudomen i dem är en och densamma. Dessa tre personer äro jämlika i allting, ty hos dem alla finnes en vilja, en vishet, en makt, en skönhet, en kraft, en kärlek, en glädje. Detta Ord kunde förvisso omöjligen vara Gud, om det vore skiljbart från Fadern och Anden.

Man kan taga exempel av ordet ita, som synes betyda sanning och som består av tre bokstäver. Om någon av dessa bokstäver toges bort från de andra, så skulle dessa icke bilda samma ord som de förut gjorde, ty de utsade då icke detsamma. På liknande sätt bör man förstå det förhållandet, att tre personer innehållas i en gudom, ty om en av dem läte skilja sig från de andra eller vore dem olik eller saknade något, som de andra hade, då skulle det ej se ut, som om de ägde gudomlighet, ty gudomlighet är i sig odelbar.

Det är icke heller riktigt att tro, att Ordet, d. v. s. Guds Son, blivit skilt från Fadern och Anden genom att antaga mandom. Det ord, som vi utsäga, är visserligen tänkt av hjärtat och utsagt av munnen, men det kan dock icke beröras eller ses, såframt det icke nedskrives eller intryckes på något materiellt föremål. Likaså hade det varit omöjligt, att detta Ord, d. v. s. Guds Son, kunnat skådas eller beröras till människosläktets frälsning, såframt det icke förenats med en mänsklig kropp. Och liksom ett ord, när man ser det skrivet i bok, även kan tänkas i sinnet och utsägas av munnen, så bör man förvisso tro, att Guds Son, synlig i sin antagna mandom, lika fullt är förenad med Fadern och den Helige Ande. Alltså äro de tre personerna, oskiljaktiga, oföränderliga och i evighet jämlika i allt, en enda Gud.

Denne Gud visste på förhand om allting, och allt stod inför hans åsyn i skönhet och vördnad, honom till glädje och heder. Sedan gav han det på det visaste sätt, när det så behagade honom, tillvaro genom att skapa det. Intet nödtvång, ingen brist i hans glädje eller nytta tvang Gud att skapa något (ty det var ju omöjligt att han kunde äga något slags ofullkomlighet hos sig), nej endast hans innerliga kärlek förmådde honom att skapa, så att flera jämte honom skulle kunna evigt fröjdas med samma outsägliga glädje som hans. Sålunda skapade han sedan på det skönaste sätt allt, som skulle skapas, med den sköna form och på det sköna sätt, som det från evighet stått inför hans åsyn, innan det ännu var skapat.

Men bland allt, som då var oskapat, var det ett väsen, som inför Gud stod vida högre än alla andra och varåt han själv mest gladdes. I detta oskapade väsen framträdde de fyra elementen, eld, luft, vatten och jord (låt vara att de då ännu voro oskapade) av evighet inför Guds åsyn på det sättet, att luften däri skulle vara så lätt, att den aldrig kunde blåsa mot den Helige Ande, jorden i detta oskapade väsen så god och fruktbar, att intet skulle kunna växa där, som ej vore nyttigt till alla behövliga ting, vattnet så lugnt, att varifrån vindarna än komme stormande, ingen bölja skulle röras där, och elden så hög, att dess låga och värme kunde nalkas den boning, där Gud själv var.

O Maria, renaste jungfru och fruktsammaste moder, detta oskapade väsen är du, ty sådan stod du av evighet inför Guds åsyn, innan du ännu var skapad, och sedan fick du din välsignade kropps ämne av dessa så rena och klara element. Sådan stod du i sanning oskapad inför Gud före din skapelse, som du sedan förtjänade att bliva, och därför överträffade du från begynnelsen inför Guds åsyn vida allt annat, som skulle skapas, till hans största glädje.

Ty Gud Fader gladdes åt dina fruktbringande verk, vilka du skulle utföra med hans hjälp; Sonen fröjdades åt din dygdiga ståndaktighet och den Helige Ande åt din ödmjuka lydnad. Dock var Faderns glädje Sonens och Andens, Sonens var Faderns och Andens, och den Helige Andes var Faderns och Sonens. Och liksom de alla hade samma glädje åt dig, så hade de ock samma kärlek till dig.