En biskop från staden Orvieto, som då tjänstgjorde såsom vikarie för herr påven Klemens i Rom, mottog några gudomligt uppenbarade budskap från den heliga Birgitta men gav icke mycket akt därpå. Då visade sig Kristus för den heliga Birgitta, medan hon bad, och sade: »Hör, Birgitta, ty det är min vilja att för dig uppenbara något av det som skall hända människorna! Vet sålunda, att denne biskop aldrig skall få det, som han timligen åstundar med sitt hjärtas alla krafter och begär; nej, han skall bliva tvungen att lämna det, som han samlat, och han skall dö på en främmande ort.

Ja, det skall gå honom såsom en hund, den där man vill fånga. Man smörjer nämligen en sax med fläsk, så att hunden, när han vill smaka det, strypes av saxen. Så visar djävulen för denne biskop, att världens njutningar äro ljuvliga i hjärtat och att allt vad han har höves hans stånd. Därför har han föresatt sig att icke lämna något av det, som förnöjer hans själ, förrän han, tvingad av döden, lämnar alltsammans utan frukt. Vänta, så skall du få se att det går som jag sagt.»
Efter få dagar drog biskopen till Avignon, där han slutade sitt liv och mot sin vilja lämnade sina skatter.