Det hände före allhelgonadagen, att fru Birgitta, som då vistades i Rom, till följd av penningbrist lånat från olika personer och på tre hela år icke mottagit penningar hemifrån, varför hon var i svårt trångmål på grund av sina fordringsägare, som dagligen ansatte henne, att hon skulle återbetala de lånade penningarna. Kristus sade då till henne: »Tag modigt emot de lånade penningarna och var tröstad, och lova dina fordringsägare att lämna tillbaka allt den första söndagen efter trettondedagens oktav, när svetteduken visas, ty då skall allt gäldas dem». Så skedde ock, ty fram emot kvällen nämnda söndag kom ett bud från hemlandet, som medförde penningar, så att fordringsägarna kunde tillfredsställas samma dag.