När Kristi brud en gång satt till bords med herr Hemming, biskop av Åbo, åt hon till Guds ära av den läckra mat som var framsatt för henne. Biskopen sade då i sitt hjärta: »Varför avhåller denna fru, som har en sådan andlig gåva, sig inte från den läckra maten?»

Hon visste då ingenting om dessa tankar, men fram emot kvällen, när hon bad, hörde hon i anden en röst säga: » Jag är den, som fyllde herden med profetians ande - månne för hans fastors skull? Jag är den, som kallade gifta profeter - vad hade de gjort sig förtjänta av? Jag befallde profeten, att han skulle taga sig en trolös hustru - månne han icke lydde? Jag är den, som talade lika milt till Job i hans välmågas tid som då han satt på askhögen. Och därför, emedan jag är underbar i mina gärningar, gör jag utan föregående förtjänster allt som behagar mig.»

Denna uppenbarelse berättade hon genast för biskopen i fråga. När han hörde den, kände han igen sig själv, bekände att han haft dessa tankar vid bordet, bad henne ödmjukt om förlåtelse för dem och bad, att hon skulle bedja till Gud för honom.

Då visade sig tre dagar efteråt den allra saligaste Jungfru Maria för fru Birgitta, medan hon bad, och sade: »Säg samme biskop, att emedan han brukar börja alla sina förkunnelser med att prisa mig och emedan hans omdöme om din måltid var kärlekens och icke avundens, så förtjänar kärleken att hugsvalas. Säg honom därför, att jag vill vara en moder för honom och föreställa hans själ för Gud. Och jag skall nu visa honom, att han är det sjunde bland de djur, som förut visats dig och att han skall bära Guds ord inför konungar och biskopar.» Denna uppenbarelse om de sju djuren står i bok IV, kap. 125.