Maria sade till den heliga Birgitta: »Skicka mina tideböner till denne min vän! Och säg honom, att den, som dikterat dem, är densamme som dikterat ordensregeln, och att samme Ande, som lät dig skriva läsestyckena, även ingivit honom att diktera sången med underbara ting. Ty en så väldig vind kom i hans öron, att hans huvud och bröst fylldes och hans hjärta blev varmt av kärlek till Gud. Och enligt vad denna vind ingav honom, frambragte hans tunga sång och ord.

Därför höves det ej att förkorta dem. Men säg honom, att han visar dem för min sanne och älskade vän, biskop Hemming, så att denne kan tillägga eller utjämna något. Allt, som där är skrivet om min barndom, är emellertid sant, och Kyrkan kan icke säga emot detta. Och ehuru det icke är avfattat på de lärda magistrarnas latin, så behaga mig dock orden av denne min älskade vän mera än dem från någon världslig mästares mun. Tidegärden och regeln böra sedan förvaras i Alvastra kloster, tills mitt kloster blivit fullbordat.»