Den heliga Birgitta talade till Gudomen och sade: »O min ljuvaste Gud, när du värdigas besöka mitt hjärta, kunna mina armar icke hålla sig stilla, utan de måste omfamna mitt bröst av gudlig kärlek, så stor är den sötma, som jag då känner i mitt hjärta. Det förefaller mig, som om du så fast intrycktes i min själ, att du vore dess hjärta och märg och hela dess inre. Och därför är du mig kärare än båda, jag menar kärare än både kropp och själ. Lycklig skulle jag vara, om jag gjorde vad som behagar dig. Fördenskull, käraste Herre, giv mig hjälp och förmåga till att i allt verka din heder.»

Gud svarade: »Dotter, liksom vaxet intryckes i sigillet, så skall din själ inpräglas i den Helige Ande, och följaktligen kommer det efter din död att sägas av många: 'O, nu se vi, att den Helige Ande var med henne!' Och min värme skall läggas till din värme, så att alla, som där komma nära, skola hämta värme, ljus och styrka därifrån.»