Det föreföll bruden, som om hon vore i ett vidsträckt rum, där mycket folk hade kommit samman. Den heliga Jungfrun sade då till himmelens konung: »Min Son, giv mig denna platsen Vadstena!»

Genast var djävulen framme och sade: »Denna plats är min, och jag har tre rättigheter att äga den. Den första är, att jag ingav grundläggarna av denna plats viljan att bebygga den, och att denna byggnads herrar voro mina tjänare och vänner. Den andra rättigheten är, att denna plats är plågornas och vredens ställe; mina vänner, som enligt min vilja voro grymma, straffade här sina underlydande utan all barmhärtighet, och därför är platsen min, eftersom jag är plågornas herre och vredens hövding. Den tredje rättigheten är, att denna plats varit min i många år, och där min vilja göres, där är ock mitt säte.»

Då sade den heliga Jungfrun åter till Gud: »Min Son, jag frågar dig vilket som är rättvist. Om någon plundrat en annan på dennes gods och penningar och dessutom tvingade honom att till sin nackdel bygga ett hus med sitt eget arbete och med de penningar, som blivit honom fråntagna, vems vore då den bebyggda platsen, min Son?»

Herren svarade: »Älskade moder, rätt till huset har den, som ägt penningarna och gjort arbetet».
Då sade den heliga Jungfrun till djävulen: »Sålunda har du ingen rätt till detta hus!» Vidare frågade den heliga Jungfrun domaren: »Min Son och min Herre! Om grymheten och vreden härskade i någons hjärta och barmhärtigheten och nåden ginge in där - vem borde då vika?»

Domaren svarade: »Det tillkomme grymheten och vreden att fly och att vika för barmhärtigheten».
Jungfrun sade till djävulen: »Därför skall du fly hädan, ty du är plågornas herre och vredens hövding. Jag däremot är barmhärtighetens moder och himmelens drottning, ty jag förbarmar mig över alla, som åkalla mig.» Den heliga Jungfrun ställde en tredje fråga till domaren: »Min Son, om en bödel vore i något hus eller sutte där, och hans herre komme in och ville sitta i det rummet och sätet, vad skulle då bödeln göra?»

Domaren svarade: »Det är rättmätigt att bödeln stiger upp, så att hans herre får sätta sig där det behagar honom». Då sade Jungfrun till djävulen: »Emedan du är min Sons bödel och jag är härskarinna över dig, är det rättmätigt att du flyr, så att jag får sitta var jag vill».

Sedan sade domaren till Jungfrun: »Min moder, du vann denna plats med rätt. Därför är den rätteligen din, och jag tilldömer dig den. Hittills hava de olyckligas tårar och klagorop hörts på denna plats, och deras blod och elände har ropat till mig från jorden och ljudit i mina öron, men nu skall rösten av dem, som lovprisa dig på denna plats, stiga upp till mina öron.

Och liksom denna plats har varit en plågans ort, betungande för landet, så skola nu de, som bedja om misskund och förlåtelse för levande och döda, församlas där, och de skola blidka min vrede mot detta rike.» Och till sist sade domaren till Jungfrun: »Din ovän har en lång tid varit herre på denna plats, men hädanefter skall du vara härskarinna och drottning här».