Kristus förklarar för den heliga Birgitta, varför staden Jeriko blev förstörd, i det han jämför den med platsen för sitt kloster i Vadstena och dess invånare.
Kapitel 25

Jesus Kristus talar: »Vad läste du i dag i din bok?»
Hon svarade: »Jag läste med förvåning, att det dömda Jerikos murar störtade omkull, när basunerna ljödo och den heliga arken kringbars på din befallning».

Anden svarade: »I den staden och av den staden gjordes många onda ting, och det fanns ingen där, som behagade mig. Därför förtjänade den ej att förlåtas, och den var icke värd, att mitt folk skulle bo där. Men emedan mitt av ökenfärden uttröttade och utmattade folk skulle få den utlovade besittningen, måste det först undervisas med ord, exempel och underverk. Fördenskull gjordes en sällsam anordning och en rättvis vedergällning i denna stad, så att det folk, som på ett underbart sätt förts genom vattnet, skulle få se det underbara även på jorden. Sedan de skådat undergärningarna, skulle Gud sålunda fästas starkare i deras hjärtan och de själva lära sig att hoppas på större ting och åstunda dem.

Denna plats, där mina vänner nu plågas, har varit djävlarnas hem. Men min moder har vunnit platsen med trefaldig rätt, nämligen med kärlek, böner och en förändring i dess framtida bruk.» Hon sade: »O Herre, vredgas icke, om jag talar! Du har sagt, att det i ditt hus skall råda allsköns ödmjukhet. Är det då riktigt, att detta byggnadsverk skall stå på denna plats?»

Anden svarade: »I den eländiga staden Jeriko fanns det något, som skulle gagna mitt folk, men det måste först renas i eld, innan det togs i besittning av mitt folk. Så fick mitt folk skörda frukten av hedningarnas arbete. Detta hus är byggt av de fattigas svett och för de rikas högmod. Därför skola mina fattiga bebo det och nyttja överflödets och högmodets ting till ödmjukhet och nytta allenast. Dock må man vara försiktig och se till, att det som Guds makt av en särskild orsak tillstadde ej förvandlas till ett exempel för de högmodiga.»