Guds Son talar: »Jag sade dig förut, att man i sånghuset skall hava tretton altaren i tretton grader, alltefter den kallelse och den upptändning av min Ande, som beskärdes var och en apostel. Det första och förnämsta altaret skall invigas åt apostlafursten Petrus, ty denne var den först kallade och utvalde och likaså den främste genom maktens värdighet och genom hans döds likhet med min.

På höger sida om apostlafursten Petri altare må man först hava Pauli altare, ty ehuru denne icke såg mig, när jag levde på jorden, såg han mig dock i andlig vision och blev därav fullkomligare upptänd av nitälskan för själarna och arbetade långt mera i sin kärlek, varför han ock vann en apostels namn, liv och värdighet. Det andra altaret på högersidan skall vara Jakobs, Sebedei sons, han som för sitt tålamod och sin glödande förkunnelse förtjänade att förhärligas mer än de andra.

Det tredje altaret på högersidan skall vara Johannes evangelistens, han som genom sin kyska kärlek vann min alldeles särskilda vänskap, så att han skrev den evangeliska sanningen på ett djupare sätt än andra. Det fjärde altaret på högersidan skall vara Bartolomei, han som föraktade rikedomar, älskade fattigdom och tåligt fördrog lidanden. Det femte altaret på högersidan skall vara Filippi, han som försmådde köttslig avkomma men pånyttfödde många till det eviga livet. Det sjätte altaret på högersidan skall vara Tomas', han som i mitt sidosår lärde känna den fullkomliga tron och var ståndaktig i den fullkomliga kärleken. På vänster sida om apostlafurstens altare må man först hava Andreas' altare, han som följde mig, sin mästare, och icke blygdes för korsets smälek.

Det andra altaret på vänstersidan skall vara Mattei, han som försakade världslig vinning och blev en själarnas mästare. Det tredje altaret skall vara Jakobs, Alfei sons, han som var mycket lik mig i köttet och nu på sätt och vis är lik mig i himmelen. Det fjärde skall vara hans broder Simons, han som försmådde köttsliga fränder och förtjänade att uppfyllas av de himmelskas visdom. Det femte skall vara Taddei, han som med sitt hjärtas renhet manligen bekrigade djävulen. Det sjätte skall vara Mattias', han som vämjdes vid min förrädares vinningslystnad och på grund av sin äkta ödmjukhet förtjänade att komma till den evärdliga ärans ort.

Nu kan du fråga, dotter, varför jag icke satte Johannes och andra apostlar av min släkt före Petrus i värdighet. Jag skall svara dig. Människan har fullkomlig kärlek till Gud, när hon icke för egen del behåller något av det som är hennes utan utsträcker sig till all dygd och fullkomlighet. Hon har fullkomlig kärlek till nästan, när hon gör de onda gott, även om de förbittra henne med vrede, men bevisar de goda ett ännu större gott, framför allt dem, vilka hon finner vara ivrigare i goda gärningar.

Emedan Petrus nu var ivrigare och varmare i kärleken och icke ansåg något som sitt eget utom det som i evighet skulle förbliva hos honom, därför tillföll påvedömet honom, på det att icke köttet skulle sättas före anden. Att större tecken på kärlek och tillgivenhet framträdde hos Johannes, det förtjänade hans kyskhet och framtida ståndaktighet. För att utvidga sin godhets sötma och tillkännagiva sin kärlek utväljer ju Gud stundom, för trons upphöjelses skull, den tid och de personer, varigenom han vill bliva förhärligad av sitt skapade verk, och stundom eldar han på smedens sätt det som förslöats och kallnat, för att så upphöja det svaga och störta det stolta och för att Gud måtte bliva ärad och prisad överallt.»