Jesus Kristus, Guds Son, talar: »Liksom den kallas fader, som av det ömsesidiga köttets förening avlar en son, ja en som är son till honom eftersom han blivit född av hans kött, så är jag Gud allas Fader, ty jag ingjuter själen i kroppen, och genom mitt lidande och min gudomliga ingivelses kraft pånyttföder jag henne och förnyar henne efter hennes vanställda skick.

Liksom jag alltså är fader till alla dem, som äro skapade och pånyttfödda i dopet, så är jag fader till alla dem, som efterlikna mitt liv här på jorden och följa mina budords väg. Fördenskull kan Maria, min mandoms moder, kallas både moder och dotter: moder därför att hon födde mitt kött, dotter därför att hon följde min vilja. En likhet med hennes kropp återstrålade på något sätt i mitt kött, och alla dygders likhet strålade fullkomligt i hennes hjärta och gärningar.

Emedan min moder nu vill välja sig döttrar, vilkas ledare och styresman jag är och vilkas nya stadgar jag uppenbarat för dig, fördenskull vill jag vara och kallas deras fader, och till tecken därpå beviljar jag dem två särskilda förmåner. Den första är, att de ständigt må hava min lekamens sakrament förvarad på sitt altare, i ett passande skrin av safir eller kristall, så att de allt ivrigare måtte åstunda mig, som de dagligen skåda under främmande skepnad, ända tills de skola mättas av tingens sanning.

Den andra är, att när någon syster lider av en sådan sjukdom, att hon på grund av sina uppkastningar icke kan anamma min lekamens sakrament, och det är fara värt, att hon nattligen skall dö utan vandringsbrödet, då tillstädjer jag, allas Gud, att abbedissan eller den, som hon ger befallning därom, åtföljd av konventet bär sakramentskärilet till den sjuka och utan att beröra min lekamen visar den för den sjuka med orden: 'Din tro må lända dig till frälsning och evigt liv'.»

Den heliga Birgitta svarade: »O Herre, ingjutare av all nåd, vredgas icke, om jag talar! Du utgjuter dig i sanning med överflödande frikostighet i oss; ja, om det vore tillåtet, skulle man kunna säga, att du är slösande rik på nåd och detta långt mer än vi kunna begära. Vem skulle någonsin kunna fatta din så stora ljuvlighet och godhet om icke den, som blivit berusad av din Ande! Det är ju skrivet, att de som på Gamla testamentets tid vidrörde och sågo den heliga arken, som betecknade dig, dogo. Och nu tillåter du att man berör dig själv, du som är själva den sanning, som dessa tecken utlovade! O hur ren måste icke den vara, som nalkas den högste Guden!»

Gud svarade: »Undrar du så, min dotter, över att käril nalkas käril, över att ett jungfruligt käril nalkas den oförgängliga skattens käril? Liksom vid införandet av Moses' ark de skröpliga murarna störtade och avgudabilden krossades, så kommer djävulens högmod på skam genom den jungfruliga kärleken, hjärtats hårdhet veknar och köttets orenhet förintas. Vad ligger det för underligt i att han, som värdigats födas av en jungfru, blir berörd av en jungfru? Den jungfruliga kärleken förmår allt med Gud, bara den är förenad med sann ödmjukhet.

Dock överlämnar jag, på det att man icke må gå prästernas och andra visa mäns utlåtande i förväg, denna nådegåva åt prelaternas makt och bestämmanderätt. Ty lika litet som Moses och profeterna lästes utan översteprästernas omdöme och granskning, böra mina ord träda fram i ljuset utan biskoparnas myndighet och godkännande; åt dem har jag ju givit makt att binda och lösa, och den, som föraktar dem, han föraktar mig.»