Guds Son talar: »Har du icke läst, att Mirjam, Moses' syster, när Gud hjälpt folket genom Röda havet, gick ut med jungfrur och kvinnor och till puka och cymbal sjöng en glädjesång till Gud? Så skola min moders döttrar gå ut ur Röda havet, nämligen ur vinningsbegäret och lusten att behaga världen, och de skola i sina händer hava sina gärningars puka, d. v. s. återhållsamhet från köttslig lust, och det klara lovprisandets cymbal, d. v. s. en sång, som icke får vara slapp och vek, icke heller bruten, icke heller yster utan ärbar, allvarlig, enstämmig och i allt ödmjuk.

De må efterlikna de s.k. kartusianernas sång; dessa munkars psalmton vittnar nämligen mera om sinnets ljuvliga frid, ödmjukhet och andakt än om lust att väcka uppseende. Ty själen är icke fri från skuld, när den sjungande finner mera behag i musiken än i de ting som sjungas, och det är alldeles förhatligt för Gud, när man höjer rösten mera för åhörarnas än för Guds skull.»