Berättelse om den härliga förtjänst hos den saliga Birgittas helighet, som skådades och förkunnades av broder Gerekin, en man av stor helighet i Alvastra kloster.
Kapitel 55

En munk av helig vandel i Alvastra kloster berättade gråtande och under edgång för prior Petrus, att när fru Birgitta kom till detta kloster för att bo där, så förvånade han sig i sitt hjärta och sade, upptänd av nitälskan för regeln och heligheten, i sitt hjärta: »Varför skall denna fru bo här i ett munkkloster emot vår regel och införa ett nytt bruk?»

Då blev samme broder, medan han bad, hänryckt i en extas och hörde tydligt en röst, som sade till honom: »Denna kvinna är en Guds väninna och har kommit till klostret, för att hon under detta berg skall samla blomster, av vilka alla människor, även de på andra sidan havet och vid världens gränser, skola få läkedom». Denne broder hette Gerekin och förde ett så heligt liv, att han på fyrtio år aldrig satte sin fot utanför klostret utan dag och natt var sysselsatt med böner. Han hade den särskilda nåden av Gud, att han nästan beständigt såg de nio änglakörerna under bönen. Och vid upphöjandet av Kristi lekamen såg han Kristus i en gosses skepnad.

TILLÄGG
Samme broder Gerekin såg en gång i Alvastra kloster, hur fru Birgitta höjdes i luften och en flod strömmade ut ur hennes mun. När han bad, hörde han i anden en röst, som sade så: »Hon är den kvinna, som, kommande från jordens gränser, skall giva oräkneliga folk visdom att dricka. Och detta skall vara dig ett tecken, att hon ur Guds mun skall förkunna dig ditt livs slut. Och du skall jubla vid hennes ord och ankomst, och din åstundan skall snabbare bli uppfylld, på det att du icke skall se det onda, som Gud skall låta komma över detta hus.»

Om denne broder berättas även, att abboten en gång befallde honom att hjälpa dem, som arbetade i kvarnen. Han var icke van vid en mjölnares arbete, talade till en bild av Jungfru Maria, som var målad på väggen, vördade den på sedvanligt sätt och sade: »Käraste fru, fader abboten har befallt, att jag skall arbeta med mjölnarna.

Du vet ju, att jag icke kan detta arbete; dock vill jag göra som du vill.» Bilden svarade honom: »Gör vad du hittills gjort, och jag skall i ditt ställe tjäna i kvarnen». Och så skedde det, att broder Gerekin orörlig förblev i sin bön i kyrkan, medan de, som arbetade i kvarnen, icke visste om annat än att broder Gerekin själv var där och arbetade.
Om samme broder står att läsa i bok IV, kap. 121: »Djävulen uppenbarade sig och sade ...»
 
⇦   ⇧   ⇨