Medan den heliga Birgitta bad, uppenbarade sig Kristus och sade till henne: »Vet, att de män, som på Gamla testamentets tid syntes vara andliga, kallades fariséer. De utmärkte sig för tre ting. De tvättade sig ständigt för att synas rena, de fastade och bådo öppet för att bli kallade heliga, och de lärde och föreskrevo mycket, som de dock själva icke iakttogo. Men föga båtade dem detta inför Gud, eftersom deras avsikt var förvänd och deras själ oren. Liksom köttets tvagning alltså icke gagnar den orena själen, om icke samvetet renas, så skadar icke heller köttets tvagning den rena själen, om den blott sker av klok medkänsla och utan förnöjelse.

Därför behagade det mig mera att du lydde din magister mot din vilja än om du skulle ha gjort din vilja gällande emot hans bud. Ty många av mina utvalda ha varken haft tillgång till lekamliga läkemedel eller andra lättnader för köttet och dock behagat mig, medan andra, enligt tidernas, platsernas och olika sjukdomars fordringar, använt läkemedel och dock ej misshagat mig, eftersom de gjorde allt för att tjäna mig. Jag tycker alltså bättre om den lydnad, som intet har av den egna viljan, än om ett stort offer.»