Änglar visade sig, och bland dem var det en ond ängel, som sade till Kristi brud: »Din själ har en annan beskaffenhet nu än tidigare. Din fostrarinna avlägsnar sig nu långt ifrån dig - jag menar högmodet, som är jag. Varför talar du icke och gynnar mig såsom förut?»

Hon svarade i sin själ: »Detta beror på att du icke älskar Gud. Fördenskull kan jag icke, även om du närde min själ med all sötma och beklädde min kropp med guld, älska dig, ty du föraktar min Gud. Jag vill hellre följa min Gud i lidandet än dig i allsköns njutning. Emedan du hatar Gud, är allt ditt förhatligt för mig. Men om du vill vända din själ till Gud, så skall jag förvisso älska dig och göra din vilja.»

Djävulen svarade: »I sanning, om jag kunde taga en dödlig kropp, så ville jag hellre i den kroppen lida varje plåga och därtill helvetets kval än vända kärleken till Gud!» Två goda änglar frågade honom: »Då vår Herre är din Gud och Skapare, varför vill du då icke underkasta dig honom?» Han svarade: »Emedan jag så befäst mitt sinne och min vilja, som jag icke vill förändra. Till den grad förhatlig är han mig.»

Då sade den ene av de goda änglarna: »Herre, fastän du vet allt, så återför jag dock, emedan det så behagar dig, ett ord till ditt minne. Du sade förut om din nya brud: 'När jag vänder mig åt söder, vänder hon sig åt väster'. Men nu kan du säga, att vart du än vänder dig, så följer dig din brud alltefter sin förmåga.»

Herren svarade: »Det höves bruden att lyda och att ödmjuka sig inför sin Gud». Sedan detta blivit sagt, uppenbarade sig en ängel av sällsam skönhet. De änglar, vilka förut blivit skådade, sade till honom: »Min vän, varför erbjuder du en tom nöt åt vår Gud?» Se vidare bok IV, kap. 107.