Kristus talar: »Jag råder eder att sova fyra timmar före midnatt och fyra efter midnatt. Den, som icke kan detta och dock har god vilja, honom skall denna vilja lända till gagn. Den, som på förnuftigt sätt kan minska något av denna åtta timmars sovtid, så att han icke försvagas till kroppens sinnen eller krafter, honom skall detta lända till större förtjänst. Sedan mån I hava fyra timmar till att läsa edra böner och förrätta andra fromma och nyttiga verk, så att ingen tid går förbi utan frukt. Sedan mån I sitta två timmar vid bordet, men om I kunnen använda kortare tid härför, skall Gud belöna eder. Och i varje fall må denna tid ingalunda förlängas utan förnuftig orsak. Sedan mån I hava sex timmar till att förrätta de nödvändiga gärningar, som tillåtas och befallas eder.

Sedan mån I använda två timmar till vesper och kompletorium och fromma böner, och sedan två timmar till att äta och dricka vid kvällsvarden och till ärbar vederkvickelse till kroppens hugnad. När I lämnat sängen om morgonen, mån I iakttaga tystnad under fyra timmar, så att I icke talen utan tillstånd och endast sägen det nödvändiga och detta med så få ord som möjligt, ifall man begär svar av eder. Sedan tillåtes det eder att hava en måttfull och ärbar vederkvickelse, till kroppslig hugnad och avkoppling. Efter bordsbönen mån I hålla tystnad, ända tills I läsen de eder ålagda och föreskrivna bönerna. Sex timmar mån I efter eder rnagisters föreskrift använda till att lära eller verka något nyttigt, och då kunnen I tala med vilka I viljen, d. v. s. tala det som är ärbart och icke Gud emot. Vid vespern och kompletoriet mån I hålla tystnad, och i den korta tid, som därefter är kvar till kvällsvarden, kunnen I tala sedesamma ord med varandra och rekreera eder, till dess I gån till sängs.

Jag har sagt i evangeliet, att den, som giver en bägare kallt vatten i mitt namn, icke skall bliva utan lön. Likaså skall varje försakelse (om aldrig så liten), som påtages för min heders skull och fromt fullbordas, förtjäna en värdig lön av mig. I haven väl reda på den fasta, som I kunnen hålla medan I ären stadda på resa. Om I voren i kloster, så haden I måhända mera ledighet och överflöd. Intagen därför det för kroppen nödvändiga med klok måttfullhet. Nyttjen en sorts soppa - vare sig det är kål eller någon annan supanmat - men låten de övriga sorterna vara, för Guds skull. Det är eder tillåtet att hava kött eller fisk av två slag vid bordet. Vad mera är, mån I för att hedra mig avstå ifrån.

Äten det bröd, som sättes fram åt eder, och om I behöven mera än det som blivit framsatt, så bedjen därom i mitt namn av eder magister. Och samma lag, som givits angående brödet, må ock gälla drycken. Veten ock, att den, som är sjuk, icke kan hålla regeln i samma utsträckning som den friske och starke. Därför kan han bedja om det som han behöver, och om man har det, må det icke förvägras honom.

Eftersom I vidare haven beslutit att ingenting äga, bören I icke heller giva bort någonting utan tillstånd eller utan tillstånd taga emot det som bjudes eder. Jag varnar eder även för de snaror och försåt, som djävulen varje stund lägger ut för eder, och jag råder eder, att I noga given akt på de ord, som I obetänksamt uttalen på de tider, då tystnad är föreskriven, samt avläggen sann bikt däröver och förrätten den tillbörliga tillfyllestgörelsen för dem. Och om man i edra ord påträffar ett onyttigt och icke klokt övervägt tal eller svar, då bör boten och tillfyllestgörelsen varda desto större. Om någon i hastigt mod eller vrede far ut mot en annan, må man snarast möjligt uppsöka en lämplig plats och där läsa ett Hell dig Maria samt ödmjukt bedja Gud om förlåtelse. Varje fredag skolen I komma till skuldkapitel med den avsikten, att I icke viljen fördölja eller upprepa edra förseelser utan ödmjukt bättra allt såsom det ålägges eder.»