Hon såg likasom en kropp, vilken var bestänkt med säd och alldeles vanskaplig. När hon förundrade sig och bävade, sade Anden till henne: »Jag skapade dig av dina föräldrars säd. Jag skänkte dig lemmar och en skön kropp, och in i den sände jag en själ, som icke skapats på något annat sätt än av min gudoms makt allenast. När du kommit till kyrkan för att döpas, så samtyckte jag till dig och gjorde dig till min dotter, dig som var djävulens dotter för Adams synds skull. Sedan livnärde jag dig. Mina änglar bevarade dig, ty på något annat sätt skulle du ej ha kunnat rädda dig undan demonerna. Vidare gav jag dig hälsa och hedersbetygelser, och jag lät dig komma till äktenskap och äga allt vad du åtrått. Därefter förde jag dig till min Ande, och detta för att du skulle lära känna mig och icke älska något så högt som mig.

Men nu har du, ända ifrån din ungdom, städse retat mig för min kärleks skull, och i alla dina lemmar uppväckte du åtrå. Följden är, att du nu ter dig lika vanskaplig i mina ögon som denna vanskapliga kropp. Dina ögon voro ju nyfikna till att se det vällustiga, dina öron voro lystna efter ditt eget beröm och lättfärdiga ting, din mun var redo till förtal och fåfängt prat, din buk var alltid full av läckerheter, och du vägrade den aldrig vad den önskade. Du prydde din kropp övermåttan med kläder, till dess eget beröm och ej till mitt.

Utanför stodo mina vänner i ömkligt skick, hungrande och nakna; de ropade men du hörde dem ej, de ville komma in men du blev vred, du förebrådde dem deras elände och begabbade dem, och din själ rördes icke till medlidande med dem. Lätt syntes dig det som du gjorde till din kropps heder och övermåttan svårt det som du gjorde för mig. Du satt och du låg när du ville, och du fäste intet avseende vid min rättvisa. Du sökte det som var fagert i världen, men mig, världens Skapare, brydde du dig mindre om än allt annat. Om jag därför skulle förfara med dig enligt rättvis dom, så vore du, för din muns och alla dina lemmars högfärd, värd att alla avskydde dig och öppet skämde ut dig med all skam och vanheder.

För din skörlevnad vore du värd, att alla dina lemmar lossnade i sina leder, att köttet förtärdes av röta, att skinnet rämnade av bölder, att ögonen reves ut, att munnen vrängdes ur led, att händerna och fötterna högges av och alla lemmarna stympades utan uppehåll. För ditt förakt av de fattiga och av mina vänner och för din vinningslystnad vore du värd att ansättas av så svår hunger, att du gärna skulle äta dina egna lemmar, som om det vore ett köttstycke, ja gärna äta din träck och dricka ditt orena vatten, men ändå icke få hungern stillad. För din bekvämlighet och lättja vore du värd att aldrig njuta vila utan ständigt hava elände och bedrövelse.

För människors ynnest, som du åstundade mer än mig, borde du förtjäna att bliva så föraktad av alla, att t.o.m. dina barn och käraste vänner flydde dig och du luktade såsom ruttet kött och människoträck för dem och de hundra gånger hellre ville höra, att du vore död, än se dig leva. Emedan du tillfogade din nästa skada och i ditt övermod och din vinningslystnad ägde och kvarhöll främmande gods, vore du värd, att ett svärd styckade alla dina lemmar och ben och att den vassaste såg oupphörligt sargade ditt kött, ty fast den olycklige led och plågades, varkunnade du dig icke över honom. För den avund och vrede, som du ägde i sådant överflöd, vore du värd att djävlarna slöke dig hel och hållen med sin mun och med sina tänder malde dig som mjöl, så att du skulle önska dig döden och dock ej kunna dö utan ständigt söndersargas och ständigt leva för att utstå samma plåga.

Men emedan jag är barmhärtig och icke övar någon rättvisa förutan barmhärtighet eller barmhärtighet förutan rättvisa, är jag beredd att förbarma mig över alla botfärdiga, dock icke så att jag lämnar rättvisan utan så att jag förvandlar en sträng rättvisa till en lindrigare - jag gör ju icke större orätt mot djävlarna än mot änglarna i himmelen. Därför bör du, såsom du syndat i alla dina lemmar, göra bot i alla dina lemmar. För ringa möda skall du då vinna stor sötma. Avhåll alltså din mun från mycket och fåfängt prat, stäng dina öron för förtalet, och håll dina ögon borta från onödigt betraktande.

Dina händer må du öppna till att giva allmosor åt de fattiga, och dina knän må du böja till att tvätta deras fötter. Din kropp må avhålla sig från kräsligheter och få sådan vederkvickelse, att den kan förrätta min tjänst men ej bliver vällustig. I dina kläder får det icke vara en enda tråd, där man förspörjer högfärd, utan allt skall vara till nytta och nödtorft men ej till överflöd. Jag befaller dig att i evighet hata all köttslig beblandelse, ty om du vill vara enligt min vilja, så skall du hädanefter bliva moder till andliga barn, alldeles som du hittills varit moder till köttsliga barn.»