Kristus talade till sin brud, när hon var i Alvastra kloster, och sade: »Gå till Rom och stanna där, tills du får se påven och kejsaren, och tala å mina vägnar till dem de ord, som jag skall säga dig». Sålunda kom Kristi brud till Rom i sin ålders fyrtioandra år och blev där enligt Guds bud i femton år, innan påven Urban V och kejsar Karl av Böhmen kommo dit, så att hon inför dem kunde framlägga uppenbarelserna om Kyrkans reform och klosterregeln. Och i de femton år, som hon vistades i Rom före påvens och kejsarens ankomst, hade hon många uppenbarelser om Roms tillstånd, i vilka uppenbarelser vår Herre Jesus Kristus klandrade dess invånares överträdelser och synder under strängt hot om straff.

När dessa uppenbarelser kommit till romarnas kännedom, grepos de av vilt hat mot den heliga 'Birgitta, varför somliga av dem hotade att bränna henne levande, andra smädade henne såsom kätterska och trollkvinna. Den heliga Birgitta bar tåligt deras hotelser och skymfer men fruktade, att hennes tjänstefolk och andra av hennes fränder och vänner, som bodde i Rom med henne, skulle taga anstöt av dessa vedervärdigheter och smädelser och övergiva henne. Hon tänkte därför en tid att vika för de illasinnade människornas raseri och vågade icke begiva sig någonstädes utan Kristi särskilda föreskrift, ty under de tjugoåtta år, som förflöto sedan hon lämnat sin hembygd, for hon aldrig till några städer, landskap eller vallfärdsorter utan Kristi befallning.

Då den heliga Birgitta fördenskull i sina böner bad om gudomligt svar härpå, sade Kristus: »Du önskar veta, huruvida jag vill, att du skall stanna här i Rom, där många äro ovilligt stämda mot dig och stämpla mot ditt liv, eller för någon tid draga dig undan för deras ondska. Jag svarar dig, att då du har mig, behöver du icke frukta någon. Jag skall med min makts arm hålla deras ondska tillbaka, så att de ej kunna skada dig. Och ehuru jag tillät, att mina fiender korsfäste min mandom, skola de dock ingalunda vara i stånd att dräpa eller skada dig.»

Vidare visade sig vid den tiden den ärorika Jungfru Maria för henne och sade: »Min Son, som har makt över alla människor och djävlar och över varje annan skapad varelse, han gör osynligen alla deras onda ansträngningar om intet. Och jag skall vara en skyddande sköld för dig och de dina, emot de andliga och kroppsliga ovännernas alla angrepp. Fördenskull vill jag, att du och ditt tjänstefolk varje kväll samlas för att sjunga hymnen Ave Maris Stella, och jag skall giva eder hjälp i alla edra trångmål.»

På grund därav bestämde herr Petrus Olovsson, hennes biktfader i tjugonio år, och hennes dotter fru Katarina, helig i åminnelse, att man i hennes orden dagligen skulle sjunga denna hymn, och de försäkrade, att den heliga Birgitta på den ärorika jungfruns bud förordnat att detta skulle ske. Den ärorika jungfrun hade nämligen lovat att med sin särskilda nåd beskydda denna orden, som hennes Son invigt åt henne, och omhulda den med den Helige Andes ljuva välsignelser.