Kristi brud hade genom den Helige Andes nåd denna stora gåva, att så ofta människor, som voro fyllda av en oren och högmodig ande, nalkades henne, kände hon genast en sådan stank och fick en så bitter smak i munnen, att hon knappt kunde uthärda den. Det hände alltså, att en man, som var full av synder, satt bredvid henne och frågade henne: »Hur är det med den ande, som du säges ha - har du den av dig själv, av någon annan eller av djävulen?»

Hon förmådde knappt uthärda hans onda lukt och svarade: »Du har en stinkande innebyggare, och stank utgår från din mun. Gör därför bot, så att icke Guds straffdom må drabba dig.»

Han gick bort i vredesmod, men när han somnat, hörde han oräkneliga djävlaröster säga: »Låtom oss draga honom till svinens hemvist, ty han föraktar de frälsande råden!» Han återvände till sig själv och bättrade genom Guds nåd sitt brottsliga liv. Därefter vek stanken för en god lukt.