Kristus uppmanar barmhärteligen människorna att betrakta hans verk och inbjuder syndarna till botgöring under hot av förfärligt straff och evigt ve.
Kapitel 82

Kristus talar: »Jag är allas Gud. Det var min röst som Moses hörde i busken, Johannes i Jordan och Petrus på berget. Jag ropar barmhärteligen till dig, o människa, jag som på korset ropade jämmerligen för din skull. Vänd dina öron till och hör mig, öppna dina ögon och se mig, ty jag, som talar, är allra mäktigast och starkast, visast och dygdigast, rättvisast och mildast och dessutom allra skönast. Se och sök min makt i den gamla lagen! Du kan finna den i skapelsen av alla skapade ting, underbar och fruktansvärd.

Du kan finna min styrka, när det gäller upproriska konungar och furstar; min vishet i skapandet och i värdigheten av den mänskliga bilden och i profeternas visdom. Sök vidare min ojämförliga dygd, och du kan finna den i utfärdandet av lagen och i befriandet av mitt folk! Se ock min rättvisa i den första ängeln och den första människan, i syndafloden och i förstörelser av andra städer och länder! Se även min mildhet i uppehållandet av och tålamodet med mina ovänner och i de förmaningar jag givit genom profeterna!

Till sist må du se och betrakta min skönhet genom elementernas skönhet och genom Moses' förhärligande, och besinna så, hur värdigt du utväljer mig och bör älska mig. Se mig vidare vara densamme som talade i nya lagen, mäktigast och fattigast: mäktigast genom konungarnas tillbedjan och stjärnans tillkännagivande, fattig emedan jag lindades i trasor och lades i en krubba. Se mig ytterligare vara visast och ovisast: visast, emedan motståndarna icke kunde svara mig; ovisast, emedan jag beskylldes för lögn och dömdes såsom en brottsling. Se mig ock vara rikast på kraft och allra mest förkastad: rikast på kraft i botandet av de sjuka och fördrivandet av de onda andarna; uslast och allra mest förkastad, då jag gisslades i alla lemmar. Se mig vara rättfärdigast men ansedd som orättfärdigast: rättfärdigast genom sanningens och rättvisans stadfästande; ansedd som orättfärdigast genom den nesliga död jag dömdes till. Se mig även vara mildast men behandlad omildast: mildast genom syndernas återlösning och dömande; omildast behandlad, eftersom jag hängde bland rövare på korset.

Se mig till sist skönast på berget men allra skymfligast på korset, där jag varken hade gestalt eller fägring. Se mig och begrunda, ty jag, som led för din skull, talar nu till dig. Se mig icke med köttets utan med hjärtats ögon; se vad jag givit dig, vad jag fordrar av dig och vad du skall återgälda mig. Jag gav dig en själ utan fläck - giv mig den tillbaka utan fläck! Jag led för dig, för att du skulle följa mig. Jag lärde dig, att du skulle leva enligt mig och icke enligt din vilja. Hör vidare min röst, varmed jag i köttet ropat till dig: 'Gören bättring!' Hör min röst, varmed jag på korset ropat till dig: 'Jag törstar efter dig!'

Ja, hör nu än mera, ty om du icke gör bättring, skall sorg och lidande drabba dig, så att ditt kött förtorkar, din själ blir utom sig av skräck, hela märgen torkar ut, styrkan blir till intet, skönheten försvinner, du blir led vid livet och söker undfly det men utan att kunna. Skynda därför till min ödmjukhets gömsle, så att icke den olycka kommer, som jag hotar med. Jag hotar ju med den, för att du skall undfly den. Om du kan tro, så tro. Om du icke tror, så skall det som sker bekräfta ordens trovärdighet. Fråga de visa! Vad jag lovat, skall jag icke förbigå, ehuru jag genom tålamodet tåligt väntar tålamodets frukt.»