Maria talade: »Änglakonungens härskara har tre egenskaper. För det första är den överflödande stor och minskas aldrig. För det andra står den orubbligt fast och omstörtas icke. För det tredje är den strålande klar och fördunklas icke. Likaså böra själen och kroppen utmärkas av tre ting vardera. För det första att det överflödar i själen och icke förminskas, d. v. s. den Helige Andes gåva, som gives åt själen; ehuru denna gåva överflödar i sig och av sin egen kraft, minskas den dock till följd av synden. För det andra bör själen stå orubbligt fast i goda gärningar, så att hon icke omstörtas av den onda viljan. För det tredje bör hon vara strålande klar i de goda gärningarnas skönhet och förkovran, så att hon icke fördunklas av den onda begärelsens eller lystnadens färg.

Kroppen bör hava tre ting. För det första vederkvickelse. För det andra arbete. För det tredje bör den hålla lustan och det köttsliga begäret borta. Jag menar: för det första riklig sömn, tillräcklig vaka och vederkvickelse med all måttfullhet, så att det varken blir för mycket eller för litet utan så, att kroppen kan hålla ut i Guds tjänst. För det andra uthållighet i arbetet med all klokhet. För det tredje glad vilja i Guds tjänst och avvärjande av den onda lustan, så att själen kan upplysas. Emedan nu min vän genom sitt löfte bundit sina händer, för att icke hans kropp skall bliva motspänstig mot själen, därför löser jag, som är himmelens drottning och allra kärast för min Son och honom närmast, denne min vän från hans löfte, ty så behagar det min Son.

Jag är nämligen den, om vilken han börjat sin förkunnelse. Och genom min förbön går jag, likt stjärnan före solen, före honom framför min Son, och likaså går jag efter honom och styr honom. Därför tillåter jag honom, att han omhuldar sin kropp, såsom det gagnar och passar naturen, i det han äter kött på köttdagar och fisk på fiskdagar. Vidare giver jag honom tre ting. För det första rätt utförande av de goda gärningarna. För det andra rikligare vishet och insikt. För det tredje större kraft och eftertryck att framföra de gudomliga orden. Den fruktan, som han haft för ett omåttligt ätande, skall jag vända till det goda för honom, så att den föda, som han skall intaga, måtte lända honom till kroppslig och andlig styrka samt förvandlas till båtnad för själen.»

Sedan visade sig Sonen och sade: »Honom har apostlarnas ämbete blivit ålagt. Därför tillåter jag honom att hava apostlarnas föda. Apostlarna åto ju vad man satte fram. Sålunda må han i sin kroppsliga vederkvickelse bete sig som en apostel. Jag skickar honom icke till hedningarna som andra mina vänner utan till de onda kristna. Ty liksom det är svårare att kalla den brud, som skymfligen övergivit samlevnaden med sin man, tillbaka till dennes hem igen, än henne, som aldrig smakat en mans älskog, så är det för de dåliga kristna svårare att återvända till Gud än för dem, som aldrig smakat Guds ord och sötman av hans godhet.

Emedan han alltså är min vän och jag innerligt älskar honom, lägger jag, såsom på en vän, en tyngre börda på honom. Emellertid skall allt det, som han griper sig an med, genom min nåd bliva honom lätt. Vid nu instundande påsk må han se till, att han är beredd att gå mitt ärende. Han skall lägga en nötkärna i fet jord, och den skall frodas på många sätt och bära frukt. Denna nötkärna är mina ord, och den feta jorden är den heliga Kyrkan, som, plöjd av många, skall bliva fruktbar. Sålunda må han gå i trygghet. Jag skall vara med honom i hjärtat och i munnen.»