Det hände en gång i Alvastra kloster, innan den heliga Birgitta skulle begiva sig till Rom, att hennes själ upptändes av kärlek till hennes barn, så att hon ömkade dem, då hon nu måste lämna dem utan moderlig hugnad. Hon fruktade framför allt, att de efter hennes avresa dristigare skulle synda mot Gud i något stycke, ty unga voro de och rika och mäktiga. Och i en vision såg hon då en gryta satt över en eld och en gosse, som blåste på kolen, så att grytan skulle komma i kokning. Den heliga Birgitta frågade honom: »Varför anstränger du dig och blåser så, på det att grytan måtte komma i kokning?»

Gossen svarade: »För att kärleken till dina barn måtte bliva riktigt brinnande i dig». Den heliga Birgitta frågade vidare: »Vem är du?» »Jag är handelsmannen», svarade han. Då förstod hon, att hon i sitt hjärta hyste en oordnad kärlek till sina barn, och hon bättrade sig genast, så att hon icke satte någonting framför kärleken till Kristus.