När den heliga Birgitta vandrade från Rom till den helige aposteln Andreas' grav på Sicilien, kunde hon på grund av olika sjukdomsfall icke färdas längre än till staden Bari. Det var advent, och hon var under denna årstid van att fasta. I hennes sällskap funnos emellertid flera sjuka, och man kunde icke anskaffa fisk under resan. Hon bad därför Gud, att han skulle förbarma sig över dem, så att de icke förtörnade Gud eller gåve nästan anstöt genom att äta och att icke å andra sidan de sjuka skulle duka under genom att fasta. Då uppenbarade sig Kristus för henne och sade: »Fiskarna äro mycket kalla, och årstiden är icke synnerligen varm; vägen är stenig och besvärlig, och I ären sjukliga. Äten fördenskull vad I finnen; jag är över alla löften, och det som är till Guds heder och köttets måttliga uppehälle skall icke räknas som synd.»