1. Kristus uppmanar de blivande Vadstenanunnorna till ödmjukhet.
2. Kristus antyder, att de sjukliga böra få tillåtelse att nyttja mera sängkläder än andra.
3. Kristus bestämmer, att klosterfolket i Vadstena skall utföra både den allmänna, av Kyrkan fastställda tidegärden och Jungfru Marias tidegärd (vars läsestycken ovan meddelats under rubriken Ängelns lovsång).

4. Kristus förbjuder allt prål i Vadstenanunnornas sång.
5. Kristus ger Petrus Olovsson från Skänninge anvisningar beträffande en av de hymner, som han författat för Jungfru Marias tidegärd.
6. Kristus prisar samme Petrus Olovssons fromhet.

7. = IV: 32.
8. Birgitta får i Rom en himmelsk ingivelse att varje afton sjunga Mariehymnen Ave maris stella med sitt husfolk. Senare bestämma hennes dotter Katarina och Petrus Olovsson från Skänninge, att samma hymn dagligen skall sjungas av klosterfolket i Vadstena.
9. Kristus bestämmer, att klosterfolket i Vadstena varje fredag skall bedja de sju botpsalmerna och allhelgonalitanian.

10. Kristus förbjuder orgelspel i birgittinklostren.
11. Kristus förordnar, under vilka omständigheter klosterfolket i Vadstena får tala med utomstående eller lämna klostrets område.
12. Kristus förordnar om högläsning, rekreation och studium i Vadstena kloster.

13. Kristus ger anvisningar för fastedieten i Vadstena kloster.
14. Kristus talar om de dispenser, som böra beviljas sjukliga medlemmar av klosterpersonalen.
15. Kristus tillåter klosterfolket i Vadstena att regelbundet bada (d. v. s. nyttja bastubad).

16. Kristus förkortar det fastställda prövoåret för sådana klosterkandidater, om vilkas redbarhet intet tvivel föreligger.
17. Kristus uppmanar Vadstenanunnorna till ödmjukhet, lydnad och samvetsgrant iakttagande av klosterregeln.
18. Kristus tillåter birgittinmunkarna att använda ritualen från det stift vari klostret är beläget.

19. Jungfru Maria lugnar Birgitta i dennas farhågor att det skall bli svårt att finna tillräckligt många personer, som vilja inträda i det av henne planerade klostret.
20. Kristus föreskriver, att den som skall väljas till abbedissa måste vara jungfru eller änka.
21. Kristus säger, att man, i brist på en lämplig jungfru, kan välja en änka till abbedissa.

22. Kristus föreskriver sättet för abbedissans vigning.
23. Kristus ålägger birgittinmunkarna att predika enkelt och flärdfritt.
24. Jungfru Maria och djävulen tvista om äganderätten till Vadstena kungsgård. Kristus tillerkänner sin moder rätten. Han anser följaktligen Vadstena vara en lämplig plats för det nya kloster, som skall invigas åt hans moder.

25. Kristus förklarar det vara sin vilja, att Vadstena, som förut varit orättfärdighetens hemvist, nu skall helgas genom det nya klostret.
26. Kristi ord till Birgitta synas antyda, att klosterbyggnader börjat uppföras på Vadstena kungsgårds mark men sedan blivit raserade.
27. Kristus förklarar konung Magnus vara ovärdig att bygga det nya klostret.

28. Kristus redogör utförligt för den nya klosterkyrkans utseende.
29. Birgitta ser i en vision de framtida klosterbyggnaderna i Vadstena.
30. = I: 18.

31. Kristus föreskriver tre olika dörrar i klosterkyrkan, var och en med en symbolisk innebörd.
32. Kristus uppmanar Sveriges invånare att bidraga med en särskild skatt till det nya klostret i Vadstena (den s.k. Vårfrupenningen).
33. Kristus tillåter klosterfolket i Vadstena att utse fyra lekmän till hjälp i världsliga sysslor.

34. Kristus ger förordningar beträffande de tretton altarena i klosterkyrkan.
35. Kristus tillåter klosterfolket i Vadstena att använda fyra kvinnor och två män till hjälp i köket.
36. Kristus reglerar bruket av kryddor.

37. Kristus tillåter klosterfolket i Vadstena att alltid förvara sakramentet i ett genomskinligt skrin på altaret och att bära samma skrin till sängliggande medlemmar av klosterpersonalen, ifall de äro ur stånd att kommunicera men vilja hugsvalas av åsynen av Herrens lekamen.
38. Kristus ger föreskrifter om gravar inuti klosterkyrkan och på klostrets kyrkogård.
39. Jungfru Maria beder för klostret i Vadstena.

40. Kristus talar om dem, som mer eller mindre fullkomligt komma att följa den av honom dikterade klosterregeln.
41. Kristus uppmanar Birgitta att begiva sig till Rom för att utverka klosterregelns stadfästelse.
42. = VIII: 51.

43. Kristus uppmanar konung Magnus att begiva sig till Rom för att uppnå syndernas förlåtelse och stadfästelse av den nya klosterregeln.
44. = IV: 137.
45. Kristus uppmanar Petrus Olovsson i Alvastra att nedskriva klosterregeln och vid behov komplettera den med stycken ur äldre klosterregler.

46. Kristus uppmanar Birgitta att diktera klosterregeln för Petrus Olovsson utan att tillägga något av sin egen ande.
47. Gud kallar Birgitta till att vara sin brud och sitt språkrör.
48. Kristus uppmanar genom Birgitta Petrus Olovsson i Alvastra att på latin nedskriva allt vad Birgitta meddelar honom om sina himmelska uppenbarelser. Efter en viss tvekan följer han uppmaningen och tjänstgör sedan allt framgent som Birgittas sekreterare.

49. Kristus uppmanar Birgitta att låta Alfons från Jaén, hennes spanske biktfader, redigera och granska alla uppenbarelserna.
50. Kristus redogör i stora drag för återlösningsverket och för det öde, som hans ord till Birgitta skola röna.
51. Till ärkebiskop Hemming av Uppsala framför Kristus klagomål över prästerskapets och världsmänniskornas liv. Han uppmanar ärkebiskopen att befrämja det genom Birgitta framförda budskapet. Vidare uppmanar han konung Magnus att bekriga de i gränstrakterna mellan Finland och Ryssland boende schismatikerna och biskop Hemming av Åbo att framföra ett budskap till påven (nämligen en uppmaning till påven att återvända från Avignon till Rom). Avslutningsvis antyder han, hur en av onda andar besatt, icke namngiven person kan bliva botad.

52. Birgitta klagar inför Jungfru Maria över sina otämda, häftiga tankar. Maria ålägger henne försakelse och självdisciplin.
53. Kristus klandrar Birgitta därför att hon låtit tillreda en prålig och bekväm säng åt sig. Uppenbarelsen härrör från hennes mans livstid.
54. Djävulen bekänner, hur han försöker ingiva Birgitta världsliga tankar.

55. Kapitlet berättar om broder Gerekin, munk i Alvastra cistercienskloster, vilken haft några uppenbarelser rörande Birgitta. (Jfr IV: 121.)
56. Ulf Gudmarsson, Birgittas avlidne man, uppenbarar sig för henne. Han meddelar, vilken botgöring han ännu har att fullgöra i skärselden och hur denna botgöring kan förkortas genom hans änkas fromma gärningar.
57. Birgitta bevittnar ett samtal mellan en demon, som försöker fresta henne till glupskhet, och en ängel, som tar henne i försvar.

58. Jungfru Maria uppmanar Birgitta att iakttaga ödmjukhet, måttfullhet och osjälvisk Gudskärlek i sitt fastande.
59. Kapitlet återberättar en episod från Birgittas tjänstgöring som hovmästarinna hos drottning Blanka och härrör troligen från tiden före 1344.
60. Kristus godkänner att Birgitta, i lydnad mot sin andlige ledare, unnar sin kropp den nödvändiga vederkvickelsen.

61. Kristus gillar att Birgitta följt magister Mattias' råd att dricka mellan måltiderna.
62. Birgitta har ett samtal med en demon, som förgäves söker fresta henne till högmod.
63. Birgitta talar om sin kärlek till Jungfru Maria. Maria lovar att sörja för henne och uppmanar henne f. ö. att lyda den heliga Agnes' ingivelser och sin andlige ledares föreskrifter.

64. Birgitta talar med Jungfru Maria om de frestelser som oroa henne och andra gudsvänner.
65. Under Birgittas vistelse i Rom meddelar Kristus henne, hur hon och hennes husfolk skola inrätta sitt dagliga liv.
66. Birgitta och hennes man befinna sig på hemväg från Santiago de Compostela i Spanien. Jungfru Maria uppenbarar sig nu för Birgitta och lovar henne, att hon i framtiden skall få komma till det heliga landet.

67. Kort före Birgittas död i Rom 1373 uppenbarar sig Jungfru Maria för henne och tröstar henne i hennes sjukdom.
68. Vid samma tidpunkt förklarar Jungfru Maria för Birgitta, vad det är att andligen dö och leva.
69. Jungfru Maria berömmer Birgittas dotter Katarina, som i frivillig fattigdom bodde tillsammans med modern i Rom.

70. Kapitlet återberättar episoder från Birgittas besök i Lödöse, ett besök som möjligen ägde rum i samband med hennes avresa från Sverige år 1349, i varje fall någon gång under senare hälften av 1340-talet.
71. Kapitlet berättar om hur Petrus Olovsson från Skänninge blev plundrad av rövare och därvid visade ett berömvärt saktmod.
72. Redan under Birgittas mans livstid har den helige Botvid åt henne utverkat nåden att mottaga uppenbarelser från ovan.

73. Kristus meddelar råd åt konung Magnus Eriksson.
74. Kristus uppmanar Sveriges adel att bättra sitt leverne och konung Magnus att understödja Birgittas klosterstiftelse.
75. Kristus klandrar en världsligt sinnad adelsdam, hotar henne med sin straffdom och uppmanar henne att bättra sitt liv.

76. Kristus uppmanar magister Mattias - ty så får man väl tolka uppenbarelsens ord - att oförtrutet predika.
77. Kristus hotar Sverige med sitt straff.
78. Kristus talar i symboliska ordalag om sex konungar och hotar särskilt den siste med sin straffdom.

79. Genom Birgitta meddelar Kristus råd åt Nikolaus Hermansson, vilken då för tiden var ärkedjäkne i Linköpings stift men sedermera skulle bliva biskop i samma stift.
80. Jungfru Maria uppmanar genom Birgitta fyra svenska stormän att allvarligt förehålla konung Magnus Eriksson hans försyndelser. Om konungen icke vill bättra sig, skola de uppmana honom att överlämna sin styrelse åt sin son Erik. Samtidigt antyder hon att Magnus' ätt icke längre skall behålla tronen, eftersom Gud sörjt för en annan konung i framtiden - det säges icke vilken.
81. Birgitta känner en elak lukt i en syndig människas närvaro.

82. Kristus uppmanar människorna att betrakta hans rättvisa och barmhärtighet, sådan den uppenbarat sig i den heliga historien. Med detta vittnesbörd för ögonen må de bättra sig.
83. Kristus klagar över lekmännens, prästernas och klosterfolkets nuvarande själviskhet och världsliga sinnelag.
84. Kristus klandrar de dåliga kristna och tillkännager sin föresats att nu vända sig till hedningarna. Uppenbarelsen står möjligen i samband med Magnus Erikssons korstågsplaner.

85. Jungfru Maria uppmanar biskop Hemming av Åbo, Birgittas vän, att vara måttfull i sin askes. Dessutom antyder hon det svåra uppdrag som förestår honom: att resa till Frankrike för att, såsom Birgitta uppmanat honom, söka stifta fred mellan Frankrikes och Englands stridande konungar och för att uppmana påven att flytta från Avignon till Rom.
86. Jungfru Maria klandrar världsmänniskornas sorglöshet.
87. Jungfru Maria säger, att nåden förvägras dem, som besluta att framhärda i synden.

88. Kristus eller Maria antyder, under vilka omständigheter Birgitta kan låna ut penningar.
89. Jungfru Maria beskriver för Birgitta, hur hon kommer syndare till hjälp på bättringens väg; vidare beskriver hon de straff som vänta de människor, vilka föresätta sig att synda ända till livets slut.
90. Under sitt besök vid S:t Franciscus' kyrka i Assisi hör Birgitta Kristus klandra de nuvarande franciskanerna och försvara äktheten av de avlatsförmåner, som äro knutna till nämnda kyrka.

91. Gud Fader talar till Birgitta om den inneboende kraften i Bibelns ord.
92. Birgitta och hennes man befinna sig på hemväg från Santiago de Compostela. I Nordfrankrike uppenbarar sig S:t Dionysius för Birgitta och tröstar henne under hennes mans sjukdom.
93. Hur Birgitta övervann en frestelse i högmod.

94. Vid sitt besök i Neapel erhåller Birgitta några hår som uppges ha tillhört Jungfru Maria. I en uppenbarelse erhåller hon visshet om relikens äkthet.
95. När Birgitta tvekar inför den förestående Romresan, uppfylld av bekymmer för sina barn som hon är, får hon genom en vision veta, hur missriktade hennes bekymmer äro och att hon bör låta kärleken till Kristus gå före allt.
96. Vid läsning av boken Speculum virginum (sedermera översatt till svenska under titeln Jomfrunna speghil) hör Birgitta en himmelsk röst prisa både jungfruligheten, det äkta ståndet och änkeståndet.

97. Kapitlet återberättar en episod från Birgittas besök i det italienska benediktinklostret Farfa.
98. Kapitlet skildrar Birgittas känslor vid underrättelsen om hennes dotter Ingeborgs död i Riseberga kloster.
99. Under en pilgrimsfärd i södra Italien tillstädjer Kristus Birgitta och hennes följeslagare att mildra sin fasta.

100. En svensk kvinna, som vistas i Montefiascone i Italien, har en uppenbarelse rörande Birgitta.
101. Under Birgittas vistelse i Milano avlider en svensk kvinna, som tillhört hennes följe. Birgitta får en uppenbarelse rörande henne.
102. Kristus klandrar en biskop, vilken tjänstgjort i Rom såsom vikarie för den i Avignon boende påven Klemens VI och utmärkt sig för girighet och egennytta.

103. Kristus tröstar Birgitta under ett tillfälligt ekonomiskt trångmål i Rom.
104. Kapitlet återberättar en episod från Birgittas samvaro med biskop Hemming av Åbo.
105. Kristus uttalar bestraffande ord till abboten i det italienska benediktinklostret Farfa.

106. Birgitta mottager ett litet trästycke, som uppges härröra från Kristi kors. Då hon undrar huruvida reliken är äkta, får hon i en uppenbarelse visshet därom.
107. Kapitlet återberättar en episod från första tiden av Birgittas Romvistelse, då hon fruktade att behöva lämna det hus bredvid kyrkan S. Lorenzo in Damaso, där hon hittills bott.
108. Den 2 februari 1349 besöker Birgitta Skara domkyrka. Hon har där en uppenbarelse av Jungfru Maria och den 1317 avlidne biskop Brynolf Algotsson. Maria prisar Brynolfs dygder och förordar hans relikers upptagande ur graven och skrinläggning.

109. Under Birgittas vistelse i Alvastra blir prior Petrus på hennes förbön botad från sin långvariga huvudvärk.
110. Birgitta gästar Neapel på hemväg från Jerusalem. Drottning Johanna erbjuder henne en penningsumma, och Kristus uppmanar henne att mottaga den.
111. Birgitta befinner sig på pilgrimsfärd, troligen i södra Italien, och är i ekonomiskt trångmål. Kristus uppmanar henne att vända sig till en viss ärkebiskop för att få hjälp.

112. Under Birgittas Romvistelse har hennes kock sanningslöst påstått, att hennes son Karl blivit hängd i hemlandet. Kocken ångrar sedan denna lögn. Vad han får lida i skärselden återberättas i detta kapitel.
113. Maria talar om de läsestycken för Vadstenanunnornas tidegärd, som Birgitta författat och om de sångtexter för samma tidegärd som Petrus Olovsson från Skänninge författat.
114. Maria talar om de sångtexter för Vadstenanunnornas tidegärd som Petrus Olovsson författat.

115. En ängel talar om samme Petrus Olovssons sekreterartjänst hos Birgitta.
116. Birgitta talar till Gud om sin kärlek och mottager svar av honom.