I Norges konungs herradöme,1) han som bor längst norrut av alla konungar, så att det bortom hans herradömes land icke finnes någon plats, där människor kunna bo, hände det fru Birgitta, medan hon var försänkt i innerlig bön, att hennes kroppskrafter liksom domnade och hennes själ med alla dess förmögenheter blev fullkomligt i stånd att se, höra, tala och förnimma de ting, som äro andliga. På sådant sätt blev hon ofta hänryckt, så att hon i anden eller i andlig och intellektuell vision hörde många ting kungöras för sig på andligt sätt, vilka hon sedan med djup vördnad och gudsfruktan ödmjukt framlade för ärkebiskopen i Uppsala, tre andra biskopar, en mycket from magister, som ansågs vara en framstående teolog, samt en gudshängiven och ytterst gudfruktig abbot, eftersom hon fruktade att hava blivit gäckad av bedragaren, mörkrets ängel, under skepnad av en ljusets ängel.

När dessa och många andra gudsvänner hörde detta och på erfaret och insiktsfullt sätt dryftade det med varandra, fastställde de, att alltsammans blivit gudomligen uppenbarat för denna person av sanningens och ljusets gode ande, genom den Helige Andes särskilda nåd. - I en sådan uppenbarelse såg hon en gång en man och en kvinna av underbar skönhet, och genast sade en röst till henne: »De två personer, som du här ser, äro Jesus Kristus och hans moder Maria. De visa sig nu för dig sådana de voro, när de levde i världen. Men hurudana deras kroppar nu äro i himmelen, det är dig omöjligt att förstå eller se.» Sedan detta blivit sagt, öppnade Jesus Kristus, som uppenbarat sig, genast sin mun, talade och sade.