Jag är alla tings Skapare och av ingen skapad. Bland allt, som jag har gjort, har jag intet gjort för så stor värdighet som människan, som jag utsåg till att vara härskare över allt, som är skapat på jorden och åt vilken jag även gav förstånd, så att hon skulle nyttja tingen till sin nödtorft och sitt gagn och tacka mig för den nåd hon fått. Men bland alla varelser finns det ingen, som till den grad uppväcker min vrede som människan; alla andra följa mina bud.

Jag sade dig nyss, att jag var lik en konung, som planterade goda vingårdar, vilka en lång tid buro god frukt. Vilka voro dessa vingårdar om icke klosterordnarna och de heliga fädernas inrättningar, av vilka de törstande vederkvicktes, de frusna fingo värme, de uppblåsta ödmjukades och de blinda upplystes? Men nu klagar jag över att vingårdarnas stängsel är sönderbrutet, att väktarna sova och tjuvar tränga in, att rötterna grävas upp av mullvadar, att vinkvistarna äro förvissnade av torka och druvklasarna nedblåsta av vinden och trampade under fötterna. Men på det att vinet icke skall alldeles försvinna, vill jag plantera mig en ny vingård; dit skall du bära mina ords vinkvistar, min vän skall sätta dem, och jag, Gud själv, skall giva min nåds feta gödsel.

Till denna vingård skall jag sända väktare, som icke skola sova om natten; jag skall omhägna den med gudlig kärlek, och jag skall stadigt fästa den goda viljans rötter där, så att de icke uppgrävas av djävulens frestelser. Jag skall sprida dess gärnings vinkvistar och göra dess goda ryktes och fromhets druvklasar söta för många. Därför bör du, som skall bära vinkvistarna, vara stark och ståndaktig att bära, redobogen och vaksam att mottaga samt trofast och försiktig att vårda, så att djävulen ej må bedraga dig.

Den, som skall sätta vinkvistarna, måste vara omtänksam, så att han sätter dem på rätt ställe, samt omsorgsfull och aktsam att värna dem mot köld och hetta. - Var därför ståndaktig och uthållig och älska mig av hela ditt hjärta! Undfly all högfärd och antag all ödmjukhet! Bevara din mun och alla dina lemmar till min ära! Lyd såsom jag befallt dig! Rannsaka varje stund ditt samvete, huruledes och hur mycket du överträder! Statt genast upp till mig, om du faller! Bry dig icke om världens ära eller dina vänner i världen, ty när du har mig, bliver allting ljuvligt för dig, och när du fullkomligt älskar mig, bliver allt, som har med världen och icke med mig att göra, bittert såsom etter för dig.»