Alla prästerna och bröderna kunna hava två vita underkjortlar av vadmal, en kjortel av grå vadmal och en kapuschongkåpa av grå vadmal, vid vilken hättan är fastsydd, samt över kapuschongen en kappa av grå vadmal. När så är behövligt, må de även hava skinnbeklädnad och foder under kappan, av lamm- eller fårskinn.

Dessa tretton präster skola av vördnad för mitt lidande på vänstra sidan av sina kappor bära ett insytt kors av rött tyg, och mitt i korset skall det vara ett litet vitt tygstycke; detta för min dagligen offrade lekamens hemlighets skull. De fyra diakonerna skola på sina kappor bära ett vitt, cirkelrunt tygstycke, på grund av den omätliga visdomen hos de fyra kyrkolärare, som de symbolisera.

I cirkeln skall man sy in fyra röda små tygstycken i form av tungor, ty den Helige Ande skall upptända dem och lära dem inse gudomens upphöjdhet, min mandomsanammelses mysterium, världens fåfänglighet och föraktlighet, de rättfärdigas belöning och de orättfärdigas straff. Lekbröderna skola på sina kappor bära ett vitt kors, symboliserande oskulden, och i det korset skola fem röda små tygstycken sitta, av vördnad för mina fem sår. Prästerna och bröderna skola om sommaren hava skor, som räcka till hälen, och byxor, men om vintern skor, som äro fodrade med vadmal, och likadana byxor.

Och man må veta, att dessa bröder aldrig kunna vara flera i klostret än tjugofem. De skola upptagas och invigas av biskopen på samma sätt, på samma ställen och med samma vigningsböner som systrarna, med undantag av att biskopen, när ringen nu saknas, må fatta brödernas händer med samma välsignelse, varmed ringen sättes på systrarna, och i stället för doket må lägga sina händer på deras huvuden med samma ord, varmed doket lägges på systrarna. I stället för kronan har man nu ett kors, som får samma välsignelse som den, varmed kronan påsättes. Bröderna skola även hava tonsur såsom i andra kloster. Efter mässan skall biskopen försätta dem i brödernas gård, varifrån de aldrig må gå ut utom för att gå i kyrkan.»