Kristus föreskriver här, att abbedissan varje torsdag skall hålla skuldkapitel, och fastställer bot för de friska, sjuka eller döende nunnor, vilka emot sitt klosterlöfte haft något eget.
Kapitel 18

Varje torsdag skall man hava skuldkapitel, där den, som brustit i något stycke, skall tillrättavisas. Den syster, som råkar vara sjuk och bekänner sig hava något eget, må avlösas av biktfadern men fullgöra den ålagda botgöringen, när hon återvunnit hälsan. Den, som är frisk och ertappas med att hava något eget och som icke angiver sig själv utan överbevisas med tre vittnen, hon skall sitta på golvet, och på själva kapiteldagen, d. v. s. torsdagen, skall hon där åtnjuta samma föda som de andra systrarna men på fredagen fasta vid bröd och vatten.

Dessa båda dagar får hon icke gå i kyrkan, och när gudstjänsterna förrättas, skall hon dröja kvar i korsgången och utan att tala vid någon av systrarna ligga där framstupa på marken inför alla, som gå ut ur kyrkan. När vespern hållits på fredagen och klosterförsamlingen i sedvanlig ordning tågar ut, skall abbedissan följa klosterförsamlingen och, när hon kommer till den liggande, upplyfta henne, räcka henne handen och föra henne till altaret i systrarnas kor, varvid de andra följa efter och bedja för henne.

Efter att hava mottagit avlösning kan hon återvända till sin vanliga plats. Om någon syster dör, och det befinnes att hon haft något eget men icke bekänt det, må hennes tvagna och på bår lagda kropp bäras utanför kyrkans dörrar, och abbedissan må i hela konventets närvaro säga: 'Denna syndade, förledd av djävulen, svårt emot Gud och klosterregeln genom att hava egendom; låtom oss därför bedja till Gud, att han förlåter henne denna synd, han som är så barmhärtig'. Sedan alla bedit Ave Maria, avlöses hon, och hennes kropp sättes mitt i systrarnas kor. Vid mässans slut bäres den av systrarna till kyrkans dörr, och när dörren blivit upplåten, må bröderna komma in och bära bort kroppen för att jorda den på övligt sätt.»