Gud, alla tings skapare, kungjorde med sin välsignade mun för mig ovärdiga kvinna alla orden i denna regel på ett så underbart sätt och på så kort tid, att jag ej tillfyllest kan förklara det för någon människa. Icke heller är det möjligt för någon att utan kroppslig bild förstå, hur så många ord kunna utsägas eller fattas på så ytterst kort tid. Det var alltså som om många olikartade klenoder funnes i ett käril och på samma gång stjälptes ut, så att någon, som såg det, genast kunde skilja varje sak från de andra och dessa saker förbleve så länge inför honom, att han kunde samla dem i sitt sköte var och en för sig.

På det sättet var det, när Jesus Kristus uppenbarade sig för mig, upplät sina välsignade läppar och började tala. Ty då kommo genast, på ytterst kort tid, alla artiklarna i denna regel med alla de ord, som ingå däri, inför mig, icke som om de vore skrivna på papper, men på vilket sätt, det vet han allena, från vilken de på ett så underbart sätt hördes och genom vars underbara kraft de kunde förstås och skiljas från varandra av mitt sinne. Min vision varade också så länge, att jag, samverkande med Kristi nåd, kunde samla alltsammans i mitt minnes sköte.

Efter denna vision var mitt hjärta uppfyllt av sådan glöd och sådant jubel, att det icke hade kunnat rymma mera, om jag skulle förbliva vid liv, utan det hade då brustit av glädje. Ja, mitt hjärta var under några dagar såsom en av luft överfull bubbla, ända tills jag för en munk och gudsvän omtalat alla regelns artiklar och de ord, som ingå däri; denne skrev ned allt så fort han kunde. Och när allt var nedskrivet, då kände jag mitt hjärta och min kropp så småningom återvända i sitt naturliga skick. Lov och ära vare Gud allsmäktig! Amen.