Sedan förflöto många år. Efter det att samma persons vakande kropps krafter liksom återvänt och blivit styrkta av stor hugsvalelse, blev hon hänryckt i en andlig vision, och genast talade till henne en röst, vilken sade: » Jag är den levande Gudens Son. Denna ordensregel, som du hört, bör bekräftas av min ställföreträdare, som i världen kallas påve, ty han har å mina vägnar makt att binda och lösa, och han skall avlägga räkenskap inför mig, medan hela min himmelska härskara hör på. Jag är densamme som enligt Skriften svarade Moses, när denne frågade efter mitt namn: 'Jag är den som är'.

När det sedan behagade mig, tog jag mänsklig kropp av jungfrun. Och liksom jag med lekamlig mun talade i världen och uppgav mig icke hava kommit för att upplösa lagen utan fullkomna den, så säger jag nu, att denna regel, som du i anden hört, icke sammansatts av något mänskligt sinne och att den bör stadfästas av påven liksom andra regler, vilka först sammansatts av mänskligt sinne genom min Andes ingivelse.

När regeln sedan blivit stadfäst, må påven bevilja dem, som önska leva efter den, att taga till sig personer från andra ordnar, vilka i Gudskärlek hållit sin regel och vilka nu lova att stanna hos dem ända till sin död. Dock skola de ej taga flera än de själva vilja och inga andra än sådana som de vilja införliva med sitt samfund. Påven må ock tillstädja, att ett kloster bygges på det ställe, vilket angavs för dig, när du lyssnade till regeln, ty där skall detta ordensliv först börja. Likaså må han giva systrarna tillstånd att dagligen sjunga min moders tidegärd, vilken fullbordats av samma andas ingivelse som själva regeln.»

När jag hört detta, svarade jag: »Du okroppsliga makt, hur stor är icke din ödmjukhet! Du alla dygders upphovsman och dygden själv, en enda allsmäktig Gud i tre personer! Jag tror allt vad den heliga Kyrkan föreskriver att tro. Jag vet också med den största säkerhet, att ingen är så ovärdig, att din misskund förvägras honom, ifall han beder om din barmhärtighet med sann ödmjukhet och fullkomlig vilja att bättra sina synder. Av din nåd är jag villig att göra din vilja så länge jag lever, det är du vittne till.

Du vet, att om det vore möjligt att större glädje och tröst komme dig till del därigenom att jag till min kropp utstode allt slags sjukdom, smälek, smärta, fattigdom och vedermöda och till min själ de eviga straffen, så skulle jag hellre underkasta mig dessa lidanden än jag till kropp och själ njöte evig lycka med den påföljd att din hugsvalelse bleve mindre.

O Herre Gud, du som skapat mig och återlöst mig med ditt dyra blod, om du ser mig hava någon brist i dessa tre, tron, hoppet och kärleken, så beder jag, att du för din stora nåds skull värdigas utfylla den. Du är i mitt innersta hjärteblod, ja innerst i min själ. Och fastän jag är ovärdig att besökas och tröstas av din välsignade Ande, så antvardar jag mig dock helt och hållet åt din stora makts beskydd, på det att du måtte göra med mig vad som behagar dig.

Ehuru du ser allas tankar, talar dock min tunga till dig på min själs befallning. O min värdigaste Herre Jesus Kristus, jag ovärdiga människa är ibland dina trogna tjänare såsom den minsta myra bland starka kameler, vilka bära stora bördor till sin herres gagn och heder. Hur skall påven kunna tro, att du, allas Gud och Herre, värdigas betro en sådan myra med så stora ärenden, och hur skall denna regel kunna komma inför hans åsyn?»