Heliga Birgittas Liv sid. 1/8

den heliga birgittas liv

av Petrus Olovsson från Alvastra och Petrus Olovsson från Skänninge

Man bör veta, att denna Guds ödmjukaste tjänarinna aldrig djärvdes kalla sig eller låta sig kallas Kristi brud eller ens språkrör för fåfäng äras eller förgänglig heders skull eller för någon timlig fördels skull, utan efter föreskrift av Kristus och hans högt värdiga moder Sankta Maria, vilka kallat henne så; icke av förmätenhet utan av ödmjuk lydnad emot dem kallade hon sig så i sina skrifter.

AV VILKA FÖRÄLDRAR KRISTI BRUD FRU BIRGITTA FÖDDES

Såsom vi läsa om den helige Johannes Döparen och den helige Nikolaus, samverka ofta föräldrarnas förtjänster till att en större nåd växer till hos barnen och förbliver hos dem ända till slutet. Så framgick Kristi brud fru Birgitta, helig i åminnelse, furstinna av Närke i Sveriges rike, av rättfärdiga och fromma föräldrar, som voro ädla enligt timliga begrepp - ty de tillhörde götakonungarnas ädla ätt - men ännu ädlare inför Guds ögon. Hennes fader var nämligen en from och rättfärdig man och kallades herr Birger från Uppsverige; var fredag biktade han ödmjukt sina synder, och han brukade säga: »Jag vill om fredagen bereda mig så för Gud, att jag de andra dagarna må vara beredd att bära vadhelst Gud vill sända mig».

Han besökte även med stor möda helgonens orter, nämligen Sankt Jakobs och andra helgons, i det han gick i sina förfäders spår, ty hans fader hade vallfärdat till Jerusalem och likaså hans farfar, farfarsfar och farfars farfar. Det har ej blivit hört, att så lysande, rika och högtuppsatta herrar begivit sig ut på en så mödosam färd ända ifrån världens gränser, där ju Sveriges rike ligger, till Sankt Jakobs helgedom samt Jerusalem, där Jesus Kristus tagit mandom och lidit.

EN UPPENBARELSE

Därför sade Kristus sedan bland andra uppenbarelsers ord till denna sin brud: »Jag säger dig, men icke på det att du må vinna världsligt lov därav, att din släkt är utgången av heliga konungars ätt. Och de förvärvade med sina förtjänster, att min gudomliga nåd skulle uppenbaras i dig.» Likaså var även modern till denna Kristi brud, fru Ingeborg, mycket ädel och from. Hennes fader, herr Bengt, var av kunglig ätt, grundade många kyrkor och kloster och gjorde donationer till dem. Denne herr Bengts hustru dolde sitt fromma sinnelag och uppträdde i enlighet med sin förnäma börd och adelns sedvänjor. När hon en gång med sin familj gästade ett nunnekloster, blev hon föremål för förakt av en nunna. Nunnan företog sig nämligen att tala mycket förklenande ord om denna fru Birgittas mormor med de andra nunnorna och knota emot henne.

När nunnan sov nästa natt, visade sig en person av underbar skönhet för henne, såg vredgat på henne och sade: »Varför har du smädat min tjänarinna och sagt, att hon är högfärdig, vilket icke är sant? Av hennes ätt skall jag låta en dotter framgå, med vilken jag ämnar göra storverk i världen och hos vilken jag skall ingjuta en så stor nåd, att alla folk skola förundra sig.» Så kom den tiden, då denna Kristi brud fru Birgitta ännu vilade i sin moders liv.

Det hände då hennes moder, att hon led skeppsbrott i en havsvik. Många män och kvinnor drunknade, men rikets hertig, herr Erik, broder till Sveriges dåvarande konung, var där, såg henne i hennes nöd och förde henne med all den hjälp, han kunde bringa, levande fram till stranden. Nästa natt visade sig för denna fru Birgittas moder en man i skinande kläder, sägande: »Du har blivit räddad för det godas skull, som du bär i ditt sköte. Uppfostra det därför i kärlek till Gud, ty det är dig givet av Gud!»

HUR KRISTI BRUDS FÖDELSE FÖRKUNNADES FÖR EN PRÄST

Så kom den tiden, då flickan Birgitta blev född. Sockenprästen i den närmaste kyrkan, en gammal redbar man, såg om natten, när han vakade i sina böner, en ljus sky och i skyn en jungfru, sittande med en bok i sin hand. Prästen förundrade sig, och jungfrun sade till honom: »Åt Birger har fötts en dotter, vars underbara röst skall höras över världen».

HUR HON VAR NÄSTAN UTAN TALFÖRMÅGA I TRE ÅR

Flickan Birgitta växte till i ålder. Hon var nästan stum i tre år och hade icke talförmåga. Föräldrarna undrade mycket häröver och trodde, att hon var stum, men mot slutet av tredje året fick hon talförmågan så fullkomligt, att hon icke talade orent som andra småbarn utan uttalade orden klart och tydligt, tvärt emot vad som är naturligt hos barn av denna ålder.