OM HENNES LÄSNING

När hon icke var sysselsatt med handarbete, läste hon beständigt helgonens liv samt Bibeln, som hon låtit översätta till sitt eget språk åt sig, och om hon kunde få höra framstående prästers predikningar, så sparade hon sig icke för den möda, som det kunde kosta henne att gå och höra dessa predikningar.

OM HENNES ALLMOSOR
Ända till sin död gav hon de rikligaste allmosor. I Sverige hade hon ett hus, som var avsett för de fattiga. Hon betjänade dem själv, i den mån hon kunde det, i det hon tvättade deras fötter, klädde dem, besökte dem när de voro sjuka och behandlade deras sår och kroppar med mild medömkan och med den största moderskärlek.
HUR SANKTA MARIA HJÄLPTE HENNE VID FÖRLOSSNINGEN
När fru Birgitta en gång var i svår barnsnöd och man misströstade om hennes liv, sågo hjälpkvinnorna, när de om natten vakade över henne, hur en kvinna i vita silkeskläder helt hastigt kom in, ställde sig framför den säng, där fru Birgitta vilade, och vidrörde alla hennes lemmar. Alla de närvarande grepos av fruktan. Och när den främmande kvinnan gått ut, födde fru Birgitta med sådan lätthet, att det var ett under. Det är intet tvivel om, att det var den heliga Jungfrun, vilken själv födde utan smärta, som lindrade sin tjänarinnas svåra barnsnöd och hjälpte henne i faran, såsom samma Jungfru sedan sade till henne i en uppenbarelse:
EN UPPENBARELSE
»När du», sade hon, »var i barnsnöd, gick jag, Maria, in till dig. Därför är du otacksam, om du ej älskar mig. Arbeta alltså på att dina barn även måtte bliva mina barn.»
HUR DYGDIGT HON UPPFOSTRADE OCH SKÖTTE SINA BARN
Kristi brud uppfostrade och skötte alltså dygdigt, med stor omsorg och noggrannhet, sina söner och döttrar samt överlämnade dem åt lärare, av vilka de undervisades i lydnad och goda seder. Hon begrät dagligen sina barns synder, i det hon fruktade, att de förolämpat sin Gud. Därför visade sig en gång Johannes Döparen för henne och sade: »Eftersom du grät över att din son förolämpat mig och icke fastat på min vigilie och eftersom du hellre ville, att han skulle tjäna mig än vara konung, så skall jag hjälpa honom och beväpna honom med mina vapen». (Detta är utförligare omnämnt i slutet av fjärde boken om de himmelska uppenbarelser, som fru Birgitta fått.)
HUR HON VANN SIN MAKE FÖR GUD OCH HUR DE BÅDA GINGO TILL SANKT JAKOB
När fru Birgitta en lång tid framskridit i dygder, vann hon även sin man för Gud. Ty fast denne var en kraftfull man och framstående i sveakonungens råd, ägnade han sig, på sin hustrus råd och uppmaningar, åt att lära sig läsa den allrasaligaste Jungfru Marias tidegärd och böckerna om lag och rätt, och han bemödade sig att uppfylla vad rättvisa och lag fordrade av honom. Både man och hustru voro brinnande i kärlek till Gud, och för att befria sig ännu mera från världens fåfänglighet, drogo de efter Abrahams exempel bort från sitt fädernesland och från sin släkt och vallfärdade med stora mödor och kostnader till Sankt Jakobs helgedom i Compostela i Spanien.

Och sedan de gästat många helgons vilorum och redan voro på hemväg, blev mannen sjuk i den stad, som heter Arras och ligger nära Flandern. Sjukdomen tilltog, och Kristi brud kände stor ångest i sin själ, men förtjänade att bli tröstad av Sankt Dionysius. Denne uppenbarade sig för henne, medan hon bad, och sade: »Jag är Dionysius, som kom från Rom till dessa trakter av Frankrike för att förkunna Guds ord, så länge jag levde. Eftersom du älskar mig med särskild fromhet, så skall jag förkunna dig, att Gud genom dig vill göra sin vilja bekant för världen, och du är antvardad i min vård och mitt beskydd. Därför skall jag alltid hjälpa dig, och jag giver dig detta tecken, att din man icke skall dö nu av denna sjukdom.» Ännu många andra gånger besökte samme Sankt Dionysius henne i uppenbarelser och tröstade henne.
EN VISION OM FRAMTIDEN
Efter några dagar såg hon ånyo där i Arras underbara ting i profetisk vision, nämligen hur hon skulle besöka Rom och den heliga staden Jerusalem och hur hon skulle skiljas från denna världen. En underskön yngling förde henne i anden till alla dessa platser. Och allt gick i uppfyllelse lång tid efteråt.
HUR HENNES MAN BLEV FRISK OCH HUR HON ÅTERVÄNDE TILL HEMLANDET
Efter en långvarig sjukdom tillfrisknade mannen, och båda återvände till sitt hemland. De iakttogo nu ömsesidig avhållsamhet och beslöto att inträda i ett kloster. Och sedan han för detta ändamål förordnat om sina tillhörigheter och sina gods, dog mannen i samma föresats, år 1344.1)
HUR HON SKICKADES TILL MAGISTERN OCH HUR HON EFTER MANNENS DÖD BESÖKTES AV ANDEN
När Kristi brud efter några dagar begrundade, hur hon skulle ändra sitt liv till Guds tjänande och för denna angelägenhets skull stod och bad i sitt kapell, blev hon hänryckt i anden. I extasen såg hon ett ljust moln, och ur molnet hörde hon en röst, som sade till henne: »Kvinna, hör mig!» Hon blev förskräckt, fruktade att det var ett bländverk, flydde till sin kammare, biktade sig genast och mottog sedan Kristi lekamen. När hon efter några dagar på nytt stod och bad i samma kapell, visade sig åter ett ljust moln för henne, och hon hörde åter en röst ur molnet, vilken sade liknande ord som förut, nämligen: »Kvinna, hör mig!» Fru Birgitta blev förskräckt, flydde åter till kammaren, biktade och kommunicerade samt fruktade som förut att denna röst var ett bländverk.

Efter ytterligare några dagar bad hon ånyo på samma ställe, blev hänryckt i anden och såg ånyo ett ljust moln och en manlig skepnad däri, som sade: »Kvinna, hör mig! Jag är din Gud, som vill tala med dig!» Hon blev förskräckt och trodde, att det var ett bländverk, men då hörde hon rösten fortsätta. »Frukta icke», sade den, »ty jag är allas Skapare och icke någon bedragare. Jag talar icke med dig för din skull allena utan för andra människors frälsnings skull. Hör vad jag säger, och gå till magister Mattias, din biktfader, som är beprövad i att urskilja de båda andarna. Säg honom för min räkning vad jag nu säger till dig.

Du skall vara min brud och mitt språkrör, du skall höra och se andliga ting, och min ande skall förbliva hos dig ända till döden.» Därefter tillade han: »För tre tings skull föll Lucifer», såsom det utförligare innehålles i den himmelska bokens uppenbarelser. Och detta är den första uppenbarelsen i prologen. - År 1345 fick fru Birgitta sina första himmelska uppenbarelser. Hon fick dem icke under sömnen utan medan hon vakade i bön och medan hennes kropp behöll sin styrka, men hon blev bortryckt från de kroppsliga sinnena i hänryckning och i andlig eller imaginär vision, i det hon fick en vision eller en övernaturlig intellektuell upplysning från himmelen, ty hon såg och hörde andliga ting och förnam dem i anden.

På detta sätt hörde och såg hon kroppsliga bilder och liknelser, och i hjärtat kände hon liksom något levande, som rörde sig häftigare och ivrigare, när glöden och ingjutelserna voro större, men mindre, om ingjutelserna voro mindre. Ofta var rörelsen i hjärtat så våldsam, att den kunde ses och kännas utanpå.

1) Närmare bestämt den 12 februari. Petrus Olovsson från Alvastra berättade i sitt vittnesmål under Birgittas kanonisationsprocess, att »han var närvarande i Alvastra kloster, när fru Birgittas man låg på sitt yttersta och på hennes finger satte en ring, som han då höll i sina händer, i det han bad henne, att hon skulle hava hans själ i flitig åtanke. Mannen dog sedan, och få dagar efteråt drog fru Birgitta ringen av sitt finger. Några sade då till henne (det var även stormän däribland), att det icke var synnerligen kärleksfullt att från fingret avlägsna ett så dyrbart tecken på hennes mans kärlek.

Hon svarade: 'När jag begrov min man, begrov jag med honom all köttslig kärlek, och fastän jag älskade honom såsom mitt hjärta, ville jag dock icke med ett enda ord återköpa hans liv emot Guds vilja. Men när jag hade ringen på min hand, var den mig såsom en börda, ty när jag betraktade den, kom jag ihåg min forna kärlek. Därför vill jag, för att min själ helt och hållet må försänka sig i Guds kärlek, sakna ringen och min man och anbefalla mig åt Gud.'» (Acta et processus canonizacionis beate Birgitte, s. 479.)
 
⇦   ⇧   ⇨