| HUR HON REDAN FÖRE SIN MANS DÖD SÅG NÅGOT |
|
Fyra år före hennes mans död visade sig för henne ett helgon från vårt land Sverige, som heter Botvid, liksom i en extas och sade: »Jag har jämte andra helgon förvärvat dig Guds nåd att höra, se och känna andliga ting, och Guds ande skall upptända din själ».
Tre år före hennes mans död uppenbarade sig den allrasaligaste Jungfru Maria för henne och sade: »Jag är de eländas drottning.
|
| HUR HON VID BÖRJAN AV UPPENBARELSERNA FICK FÖRESKRIFT OM ATT VISTAS I ETT KLOSTER |
|
Vid början av uppenbarelserna befalldes det henne genast att lyda nämnde Mattias, magister i teologi, och att vistas i ett cisterciensmunkkloster, nämligen Sankta Marias kloster i Alvastra, som ligger i Linköpings stift i Sverige.
Anden sade till henne i en vision: »Om det behagar en mäktig herre att göra ett ovanligt verk, så böra fördenskull icke de vanliga gärningarna föraktas utan älskas mera och innerligare. Så tillstäder jag, allas Gud, som står över alla regler, dig att för en tid vistas bredvid klostret, icke för att upplösa regeln eller för att införa en ny sed utan för att bättre visa mitt underbara verk på en helig plats. Så åt ju David, när det var nödvändigt, de helgade bröden, vilket dock under vanliga förhållanden var förbjudet för människor.»
Det fanns en lekbroder vid namn Gerekin i detta Alvastra cistercienskloster. Han hade på 40 år icke satt sin fot utanför klostret utan var dag och natt sysselsatt med böner. Han hade den nåden, att han nästan beständigt såg de nio änglakörerna i bönen och vid upphöjandet av Kristi lekamen ofta förtjänade att se Kristus i en gosses skepnad. När fru Birgitta kommit till klostret och slagit sig ned där, förvånade sig denne broder i sitt hjärta och sade: »Varför skall denna fru bo här i ett munkkloster emot vår regel och införa ett nytt bruk?» Då blev samme broder hänryckt i en extas och hörde tydligt en röst, som sade till honom: »Förundra dig icke, ty hon är en Guds väninna och har kommit hit, för att hon under detta berg skall samla blomster, av vilka alla människor, även de på andra sidan havet och vid världens gränser, skola få läkedom». Vidare såg samme broder vid ett annat tillfälle henne höjas från marken och något liknande en flod gå ut ur hennes mun. Han hörde då i anden: »Hon är den kvinna, som, kommande från jordens gränser, skall giva oräkneliga folk visdom att dricka. Och detta skall vara dig ett tecken, att hon ur Guds mun skall förkunna dig ditt livs slut. Och du skall jubla vid hennes ord och ankomst, och din åstundan skall snabbare bli uppfylld, på det att du icke skall se det onda, som Gud skall leda över detta hus.» Herr Hemming, biskop av Åbo, fullgjorde hennes himmelska beskickning i Frankrike och England och fann konungarna mindre välvilliga att mottaga Guds ord, d. v. s. de uppenbarelser, som berörde de franska och engelska konungarna och kriget mellan dem. - Dessa uppenbarelser innehållas i fjärde boken om de himmelska uppenbarelserna, nästan i slutet av kapitlet »Upprörd i hjärtat. . .». När han sov, uppenbarade sig fru Birgitta för honom och sade: » Varför är du upprörd? Du skall i frid återvända till ditt hemland och arbeta på själarnas förkovran. Men vet, att aldrig skola deras plågor upphöra, till vilka du varit skickad, ty deras hjärtan äro förhärdade mot Gud, och de skola oroas ännu en tid, tills de ödmjuka sig.» Det fanns en nunna i Vårfruberga kloster i Sverige vid namn Katarina, som fick den nådegåvan, att Sankta Maria uppenbarade sig för henne och bl. a. sade till henne: »Jag skall visa mig för dig såsom Guds moder och föreställa dig för min Son». När denna nunna sett fru Birgitta och de förtroligt talade med varandra, sade hon: »Salig är du, kvinna, ty du talar icke för att bereda dig eller mig fåfänglig fröjd, och jag har förvisso hört en röst säga: 'Vet, att Birgitta skall kallas salig, ty om hon föraktas på jorden, skall hon hedras i himmelen, och framtida släkten skola prisa hennes namn'. Var därför ståndaktig, ty utan tvivel skall det gå i fullbordan, som jag har hört.» När hennes biktfader, den ovannämnde magister Mattias, ansattes av någon frestelse, sades det till fru Birgitta i anden: »Han skall vara vis ifrån 'I begynnelsen', d. v. s. från början av Bibeln och början av Första Mosebok, som börjar så: 'I begynnelsen skapade Gud himmel och jord', och ända till , A och O', d. v. s. till Johannes uppenbarelse, där det står 'A och O', och han skall befrias från frestelserna, och jag skall giva honom min andes glöd.» Och strax kände han sig befriad och lugnad från frestelserna. - Samma dag, då denne magister Mattias dog i sitt hemland, var fru Birgitta i Rom, och hon hörde då i anden: »Salig är du, magister Mattias, på grund av den krona, som blivit dig beredd i Sverige! Kom nu till den vishet, som aldrig slutar!» När broder Algot av predikarorden, magister i teologi, en mycket förtrogen vän till fru Birgitta, på sin ålderdom var blind i tre år och svårt plågades av sten, bad han fru Birgitta, att hon skulle bedja för honom till Gud. Hon sade ja till denna begäran, och när hon bad, att han skulle bli frisk, gavs henne detta svar i anden: »Han är en lysande stjärna. Det är icke väl, om själen förmörkas av kroppens hälsa. Han har nu kämpat och fullbordat loppet; det återstår endast, att han blir krönt, och detta skall för dig vara tecknet, att kroppens plågor lindras redan från denna stund för honom och att hela hans själ redan uppeldas av min kärlek.» Och icke många dagar därefter dog han. Fru Birgitta hade även följande särskilda nådegåvor av Gud, mycket stora och häpnadsväckande; den första, att när hon hade talat något, som innebar en skymf mot Gud, kände hon genast den bittraste smak, liksom av svavel, i munnen, och med detta visste hon genast, att hon hade förolämpat Gud; hon drog sig till minnes det skymfande ordet och biktade det genast med stor smärta och tårar, utan dröjsmål; den andra, att när någon i hennes närvaro talade några bedrägliga eller lastbara ord, som skymfade Gud, så kände hon genast en hemsk svavellukt i näsan, en lukt, som hon knappt kunde uthärda, och detta var ett tecken, att Gud då blivit förolämpad i ord av personen i fråga, något som vi fått röna nästan otaliga gånger. När någon person frågat henne angående ett tvivel i en samvetssak och bad henne om råd och om ett gott andligt läkemedel, svarade hon honom: »Bedjen till Gud om denna sak, och vi skola också tänka därpå och göra vad vi kunna för eder, fast jag är en ovärdig synderska». Efter tre eller flera dagar, ja understundom samma dag, svarade hon denna person (såframt det var en andligt sinnad och hedervärd person), lyfte upp händerna mot himlen och sade: »Fast jag är en synderska och ovärdig att säga detta, mån I likväl veta, att Jesus Kristus visade sig under bönen och sade mig, vad jag skulle svara eder på det, som I begärt, så och så etc.», och så gav hon honom de ord, som hon undfått av Kristus eller den heliga Jungfru Maria, som svar på detta ämne. Eller också skrev hon med egen hand ned de ord, som givits henne från himmelen, på sitt modersmål, när hon var frisk, och hon lät oss biktfäder troget översätta dem till latin; sedan lyssnade hon till översättningen och jämförde den med vad hon själv skrivit, så att den icke till äventyrs hade tillagt eller fråndragit något ord utan innehöll allt vad hon själv hört och sett i himmelsk vision. Men om hon var sjuk, kallade hon på biktfadern och den, som särskilt utsetts till hennes sekreterare för detta ändamål, och så läste hon för honom med stor fromhet och gudsfruktan och stundom med tårar dessa ord på sitt eget folkspråk, med en viss omsorgsfull högtidlighet och upphöjd sinnesstämning, som om hon läste i en bok. Sedan sade biktfadern dessa ord på latin för skrivaren, och denne skrev ned dem där i hennes närvaro. När orden blivit nedskrivna, ville hon lyssna till dem, och hon lyssnade mycket noggrant och omsorgsfullt. Och så gav eller skickade hon denna skrivelse till de personer, som begärt att få råd, vilket ofta, ja mycket ofta, kunde intygas av drottningen och ärkebiskopen i Neapel, drottningen, konungen, furstarna och många andra i Cyperns och i Siciliens konungariken, i Italien, Sverige, ja t. o. m. i Spanien, och såväl män som kvinnor. Det hände också mycket ofta, att de hemligaste tankar och tvivelsmål hos de personer, som kommo till henne, ja även hos frånvarande, uppenbarades för fru Birgitta, och dessa tankar hade de själva icke på något sätt yppat i tal eller skrift eller åthävor. Detta kan bevittnas av Nicolaus av Nola, rektor i patrimoniet, herr Gomez de Albornoz, rektor i hertigdömet Spoleto, herr greven av Fondi och flera andra andliga och världsliga personer, till vilka hon sade eller skrev deras hjärtans innersta tankar. Förunderligt var det även med en annan nådegåva, som fru Birgitta hade från sin brudgum Jesus Kristus. Det hände nämligen mycket ofta, att några personer fromt och kärleksfullt bådo henne, att hon skulle bedja för några av deras avlidna anhörigas själar, och om hon finge veta, att dessa då voro i skärselden och på en plats, där de voro i behov av förböner, så skulle hon säga och angiva för dem, som voro i livet och som nu bett henne om hjälp, genom vilka allmosor och offer eller genom vilka förböner av de levande de skulle kunna befrias från sina straff. Hon mottog de uppskrivna namnen på dessa avlidna och bad med största kärlek och medömkan till Gud för dem, och under sin bön fick hon svar från himmelen, huruvida dessa själar voro i skärselden, och hon fick även veta arten av de skärseldsplågor, som de ledo, eller huruvida de voro i helvetet eller himmelen. Och arten av de förböner eller allmosor, genom vilka dessa själar kunde befrias, angåvos tydligt och klart för henne, vilket mycket väl kan intygas av några personer bland de ovannämnda efterlevande, vilka tidigare ha omnämnts och vilka fromt bett henne om sådana ting och i skrift erhållit himmelska svar härpå av henne. Och när hon själv eller någon av oss, hennes tjänare, ängslades eller var i tvivelsmål för någon angelägenhets skull, så frambar hon utan långt dröjsmål genom de uppenbarelser, som givits henne från ovan, det klaraste svar från Kristus, hennes ärorike brudgum, eller av Jungfru Maria angående detta, på ett upplysande och ödmjukt sätt. Vad mera? Vittnesbörden om så många dygder, så stor helighet och utmärkthet, en så rik och överflödande nåd, lysande med himmelskt sken i henne, berättas i böckerna om de himmelska uppenbarelser, som givits henne från ovan, och även i frågornas bok, som också gavs henne från ovan, när hon red och vandrade till Vadstena gård, genom ingjutande av den Helige Ande på ett sällsamt sätt, nästan på en timme, såsom det utförligt innehålles i början av denna frågornas bok. Detta intygas även av våra ögons täta erfarenheter och många andra personer i olika delar av världen. Vi ha ofta sett och verkligen erfarit, att det, som hon många år i förväg profetiskt förkunnat, sedan slagit in, ja många ha sett och erfarit detta. Av allt detta inses, och det bestyrkes genom helgons uttalanden, att hon av Gud hade profetians sanna ande och att den intellektuella visionens gåva givits henne från himmelen. Och de mirakler, som efter hennes död ske genom hennes förtjänster och förböner, förete och skola alltid förete sanningens klara vittnesbörd om de stora nådegåvor, som lyst med himmelskt sken hos henne. Sedan fru Birgitta blivit kallad i Guds ande, profeterade hon icke blott om framtiden såsom profeterna, utan även om det närvarande och förgångna, ja förklarade även mycket, som rör några dunkla ställen i den Heliga Skrift. Liksom apostlarna övergav hon allt vad hon ägde och utsände på Guds bud brev till höga personer i hela kristenheten: till påvarna, till kejsarna, konungarna och drottningarna av Frankrike och England, Sicilien och Cypern, till furstar och furstinnor, till olika prelater, till andliga och världsliga samt till riken, länder och städer. Hon besökte också många länder personligen och visade Guds vilja för både höga och låga, till nytta för de av Kristi blod återlösta själarna. Hon skrev också, liksom de heliga evangelisterna, om Kristi födelse, om hans ärorika liv, hans död och uppståndelse och om hans eviga härlighet, såsom det tillräckligt klart visas i hennes uppenbarelser. Hon var sannerligen icke obekant med martyriet, ty under sitt liv späkte hon sin kropp med mödor och försakelser, utsatte sig för faror på land och hav och utstod för Kristi namns skull tåligt skymf och smädelse från många personer, såväl när hon var svårt sjuk som när hon var frisk. För alla motgångar tackade hon beständigt sin brudgum Jesus Kristus av hela sitt hjärta samt bad ödmjukt till Gud för sina begabbare. |