| HUR EN DÖD FRU UPPENBARADE SIG FÖR HENNE OCH FÖRUTSADE HENNE FRAMTIDEN |
|
Under den första månaden av fru Birgittas vistelse i nämnda cisterciensmunkkloster, nämligen Sankta Maria kloster i Alvastra, visade sig en redan avliden fru, som hon varit nära bekant med, för henne, medan hon bad, och sade: »Åt dig skall givas insikt i andliga ting; ödmjuka dig därför i allt;
och på det att du må vara ytterligare övertygad, giver jag dig ett trefaldigt tecken.
|
| VAD SOM UNDER LIVSTIDEN HÄNDE DENNA FRU, SOM UPPENBARADE SIG FÖR FRU BIRGITTA OCH SOM VAR SYSTER TILL HENNES MAN |
|
Den nämnda frun, som efter döden uppenbarade sig för fru Birgitta, var mycket berömd för sina fastor och böner, och när hon någon gång svårt frestades, visade sig djävulen för henne i den vidrigaste skepnad. Det såg ut, som om han ville röva bort henne, medan hon vilade, och hon blev mycket förskräckt och utropade: »Jag blir fördömd för evigt!» När hon många gånger upprepade dessa ord, sade hennes biktfader till henne: » Varför talar du sådana ord, min fru? Du har ju alltid älskat Gud av hela ditt hjärta?» Sedan blev hon stum i händerna på dem, som höllo henne; hennes ansikte förvandlades och antog än vit, än röd färg.
De närvarande förundrade sig, och med hög röst sade hon: »Välsignad vare du, min Gud, som har skapat och frälst mig, dig bekänner jag, dig välsignar jag». Hon hämtade andan, återvände till sig själv, kallade på sin biktfader och andra dygdiga män och sade till dem: »Jag såg djävulen i den avskyvärdaste skepnad, jag blev rädd för hans åsyn och trodde, att jag skulle bli fördömd, men när jag ängslades så förfärligt, såg jag Kristus, som om han hängde på korset. Då flydde djävulen, men Kristus sade: 'Om ett år skall du se samma syn, men icke djävulen, och när du ser detta, skall det för dig vara ett tecken på att ditt liv snart skall ha ett slut'.» Detta slog också in, ty på årsdagen därefter såg hon Kristus, och då löstes själen, som länge renats från köttet. |
| HUR DENNA FRU FÖR TREDJE GÅNGEN UPPENBARADE SIG FÖR KRISTI BRUD FRU BIRGITTA |
| Denna fru visade sig en tredje gång efter sin död för fru Birgitta och sade: » Vad jag har åstundat äger jag nu, mina forna plågor äro överlämnade åt glömskan, och kärleken är nu fulländad. Men du skall vara lydig, ty du skall komma i stormäns sällskap». |
| HUR FRU BIRGITTA EFTER SIN MANS DÖD FÖRDELADE SINA ÄGODELAR |
| Efter sin mans död fördelade fru Birgitta genast alla sina ägodelar mellan sina barn och de fattiga. Hon förändrade sin dräkt och sitt levnadssätt och skulle ha gjort ännu mer, såframt hon icke i en uppenbarelse fått befallning att vallfärda till Rom. Då de förnäma föraktade henne för denna plötsliga förändring och för den tarvliga dräkten, svarade hon: »Icke började jag ett sådant liv för eder skull och icke heller skall jag upphöra därmed för eder skull. Jag beslöt nämligen i mitt hjärta, att jag skulle tåla smädliga ord. Bedjen därför för mig, att jag må kunna framhärda!» |
| HUR HON FICK BEFALLNING FRÅN OVAN ATT GÅ TILL SVERIGES KONUNG |
| När hon i anden blivit befalld att gå till Sveriges konung och hon skyllde på att hon icke visste, vad hon skulle säga honom, gav Gud henne detta svar: »När du kommit fram, skall du öppna din mun, och jag skall då fylla den». Och när hon kommit fram, ingåvos henne genast gudomliga ord, sådana som icke blott hade avseende på konungen utan även mycket, som rörde framtiden. |
| HUR HON BLEV SKICKAD TILL EN BISKOP OCH HUR DENNE KÄNDE TILL HENNES ANKOMST |
| Fru Birgitta kom en annan gång till en biskop av välfrejdad vandel och stor fromhet och sade till honom några ord, som uppenbarats henne från himmelen. När han hörde dessa ord, fann han i sitt samvete just på pricken vad hon hade insett i anden och vad förutom Gud och han alls ingen människa visste om. Denne biskop hade nämligen några mindre förståndiga önskningar och en ovis nitälskan i några ting, och han hade fastat onaturligt mycket. Därför tog han villigt emot de kärleksfulla förmaningarna, lät med kärligt sinne rätta allt och sade till henne: »Jag såg dig tydligt i natt komma in till mig och lyfta bort de tunga bördorna från mitt hjärta. Därför är det så, att jag icke blott tror dina ord utan även ser dem i min själ, ty Gud gör underbara ting med dig.» |
| HUR HON FÖRBJÖD KONUNGEN ATT GÖRA ORÄTTFÄRDIGA PÅLAGOR OCH SKATTER |
|
När Sveriges konung var nödsakad att betala en stor penningskuld och tänkte betunga rikets samhälle emot bestämmelserna och emot sina eder, svarade fru Birgitta: »Gör icke så, herre, ty då skall du icke vara oskyddad mot Guds vrede. Mottag i stället mina två söner och behåll dem, tills du kan gälda din skuld, och förolämpa icke din Gud.» Samma dag fick fru Birgitta en syn, varunder Kristus talade detta till henne: »Liksom ett rike stundom blivit räddat för en enda människas kärleks skull, så ha några riken gått under för en enda människas påfunds och pålagors skull. Jag skall giva dig ett exempel från detta rike. Det var en konung som förtröstade mera på penningar från folket och dem, som förforo med svek och under bedrägligt sken av utövad rättvisa, än på mig.
Därför förlorade han livet och lämnade riket i nöd, och hans onda påfund förvandlades av hans efterträdare till sedvänja och nästan till lag, men om konungen förtröstar på mig, sin Gud, och han kärleksfullt beder rikets allmoge om hjälp, då är jag mäktig att hjälpa och jag skall för kärlekens skull fortare sända fred. Om han därför önskar hava framgång, må han hålla sitt löfte till mig, vara ärlig mot sitt rikes allmoge och framför allt akta sig, så att han icke inför nya påfund, skatter och invecklade bestämmelser. I svårigheter bör han följa råd av dem, som frukta Gud, och icke av de snikna, ty det är bättre att han lider motgångar i världen än medvetet syndar mot mig och sin själ.» |