Birgitta Birgersdotter hade gjort ett utomordentligt intryck på sina samtida. Den högsta ärebetygelse, som kunde komma någon dödlig till del, nämligen helgonförklaring eller kanonisering, ville man åt henne utverka. Fördenskull var det nödvändigt att inför den heliga stolen uppvisa tillförlitliga urkunder rörande hennes liv och hennes förböners makt. Hennes båda biktfäder, Petrus Olovsson från Alvastra och Petrus Olovsson från Skänninge, författade alltså den biografi, av vilken en översättning publicerats i första volymen av detta arbete.

Biskop Nikolaus Hermansson av Linköping, som f. ö. hyllat Birgitta i sitt vackra officium Rosa rorans, tillsatte en kommission i och för uppteckning av mirakler, som skedde på hennes förböner och inberättades till hennes grav i Vadstena. Kommissionen bestod av Johannes Jordersson, kallad Präst, Gudmar Fredriksson från Enköping, Birgittas forne kaplan, samt kyrkoherde Kettilmund, alla tre tillhörande den äldsta uppsättningen av munkar i Vadstena kloster.

Dessa protokollförde 64 mirakler, som inträffat under åren 1374-76, och de avslutade sitt arbete den 9 december sistnämnda år. Den kulturhistoriskt intressanta mirakelsamlingen har i vår tid publicerats av Isak Collijn i Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (s. 108-143), och från denna urkundspublikation har den nu blivit översatt. (Sifferbeteckningen är naturligtvis översättarens egen.)