32

Huvudet och halsen på Margareta från Tjugesta by i Hackvads socken, Strängnäs' stift, svullnade med den våldsammaste smärta upp så kraftigt, att man inte kunde se hennes ögon och näsa. Sedan hennes vänner för henne gjort ett löfte till Guds tjänarinna, återställdes hennes hälsa plötsligt omkring apostlarna Filippus' och Jakobus' dag. Vittnen äro Tomas, Ingemund och Erik från nämnda by, vilka varit närvarande där under hennes sjukdom.

33

En nunna vid namn Margareta från Riseberga kloster i Strängnäs' stift, som vistades utanför klostret vid Viby kyrka i samma stift, dristade sig att smäda och förlöjliga den vördnadsvärda fru Birgitta. Hon drabbades genast av Guds straff och miste sansen och talförmågan. Då hon ömkligen legat fem dagar i denna nöd, gjorde herr Nils, kyrkoherde i Viby, och broder Bengt Nilsson från Strängnäs' kloster ett löfte om vallfärd till Vadstena å hennes vägnar, och dagen därpå, nämligen onsdagen före palmsöndagen, tillfrisknade hon fullständigt och på söndagen före Kristi himmelsfärdsdag infriade hon fromt det löfte, som man gjort för henne, ödmjukt erkännande den nåd, som vederfarits henne. Vittnen äro de, som avlade löftet för henne, samt herr Johan, kyrkoherde i Ledeberg, Linköpings stift, och Torer Johansson i Tobo, Vimmerby socken, vilka då voro i Vadstena och hörde henne bekänna den nåd, som vederfarits henne.

34

Gertrud, hushållerska hos herr Nils, kyrkoherde i Kumla, Strängnäs' stift, fördristade sig att håna den vördnadsvärda fru Birgitta. Hon träffades av en så plötslig och våldsam öronsusning och huvudvärk, att hon under tre dygn varken kunde se eller tala. När dessa tre dygn gått till ända, ångrade hon smädelsen, och efter att ha avlagt ett löfte om vallfärd, vilket hon infriade på Kristi himmelsfärdsdag, blev hon fullständigt frisk. Vittnen äro de trovärdiga männen, nämnde herr Nils och broder Bengt från dominikanklostret i Strängnäs.

35

Harald, tjänare hos adelsmannen Henekin Molteka till Ulvåsa i Ekebyborna socken, Linköpings stift, blev av sina motståndare så hårt slagen med käppar, att han föll till marken och låg som död under tre dagar, ur stånd att röra hand eller fot eller någon annan lem. Därefter återkom han till sig själv, och då han kände den svåraste smärta i alla sina lemmar, åkallade han fru Birgitta för att få lindring och återvinna hälsan, i det han lovade att som pilgrim besöka hennes grav, och i samma stund stod han helbrägda upp, och omkring Kristi himmelsfärdsdag infriade han med tacksägelser sitt löfte. Vittnen äro herr Lars, ställföreträdande kyrkoherde i Kaga, Linköpings stift, och Folke, tjänare hos adelsmannen Gerard Snakenborg i Eneby, Nässja socken, samma stift, vilka hörde honom fast bedyra detta med ed.

36

Helena, dotter till bonden Sven i gården Sockendal i Väderstads socken, Linköpings stift, led under tio veckor av den våldsammaste sjukdom, och de nio sista dagarna blev hon alldeles stum och förmådde varken äta eller dricka eller göra något alls. Därför gjorde fadern, som misströstade om sin dotters liv, ett löfte för henne till fru Birgitta, och genast började hon tillfriskna. På Kristi himmelsfärdsdag hade hon återfått full hälsa, och vad fadern lovat för dottern, det infriade han. Vittnen äro herr Tyko, kyrkoherde i nämnda församling, och Johan, bonde i nämnda gård.

37

Det hände på gården Nykhem i Borkalsla socken, Stavangers stift, i Norge, att den tolvåriga Torunn, dotter till änkan Isa, led av att huden över ögonen växte och blev röd och mycket tjock. Härav blev hon alldeles blind under ett helt år, och svullnaden kunde ej avlägsnas genom några konstmedel av läkarna. Då modern varseblev detta, lovade hon att med flickan vallfärda till Guds tjänarinna, och strax försvann svullnaden från ansiktet liksom vax för elden, och flickan återfick sin klara syn. Kvinnan med sin dotter berättade oss detta på Kristi himmelsfärdsdag. Vittnen äro Torlak och Sämund, bönder på nämnda gård Salkenord.