42

Den fyraåriga Cecilia, dotter till Martin Skytte i Mems gård, Östra Ny socken, Linköpings stift, plågades under en lång tid av svår värk och svaghet, och till slut var hon under fem veckor berövad sina ögons ljus. Av sin moder Katarina blev hon, för att hon skulle återfå hälsan, förd på väg mot Vadstena. På vägen, innan hon kommit fram till denna plats, kunde hon glädja sig åt att ha återfått ögonens och hela kroppens fullständiga hälsa. Vittnen äro herr Peter, kyrkoherde i Ny, och herr Anders, ställföreträdande kyrkoherde i Vimmerby församling, Linköpings stift, vilka voro i Vadstena under Kristi himmelsfärdsoktaven och tillsammans med oss sågo, att flickan var botad till kroppen och hade återfått sina ögons klara ljus.

43

Kristina, en änka i Havraljunga gård och socken, Lunds stift, Danmark, hade en sjuårig son vid namn Olov, vilken från sin födelse varit halt och stum. Modern och en annan kvinna, som hette Helena, buro honom på sina axlar under tio långa dagsresor till Vadstena. De kommo hit på pingstafton, och här fick gossen samma dag full färdighet att gå och tala. Vittnen äro Johan Brodersson från Söderköping i Linköpings stift, Johan Welli och Henekin Grevinsmolla, borgare i Skänninge, vilka av gossens moder hört, att saken försiggått på detta sätt, och vilka med ögonen sett honom gå obehindrat.

44

Den tioårige Holmsten, son till Peter Fot från gården Bråta i Ringarums socken, Linköpings stift, stod ute i skärgården med många andra på den bräckliga isen för att fånga fisk, och plötsligt kom en våldsam vind, som bröt upp isen runt omkring. Då de äldre sågo detta, skyndade de till land, men pojken, som icke förstod att akta sig, stannade kvar, ända tills isen brustit i stycken, så att han icke kunde komma till stranden. Förskräckt häröver började pojken gång på gång ropa med hög röst: »O heliga Birgitta, hjälp mig!» Men vinden blåste utan uppehåll, och isen löstes upp i så små delar, att fadern och de nio andra män, som stodo på stranden, icke längre kunde se gossen över isen utan tyckte, att han stod på bara vattnet.

Och så stod han i fyra eller fem timmar, vinden trängde alltjämt på, han avlägsnades rätt långt bort från stranden, och fadern och de andra, som sågo på, förmådde icke bringa honom hjälp, emedan de inga båtar hade. Pojken upphörde likväl ej att åkalla fru Birgitta, genom vars förtjänster utan tvivel den gudomliga försynen, som tar vård om alla, sörjde för honom.

Ty Agmund från gården Brårum och Ulrik från Vammar i nämnda socken, som voro ute och seglade i sina ärenden, nalkades honom, och efter att ha fått syn på den lilla isbiten, på vilken han stod över vattnet och vilken redan var nästan helt och hållet upplöst i vatten, upptoga de honom i sin båt. Dessa äro alltså vittnen till händelsen, jämte Banka i Grännäset i samma socken, som stod på stranden och såg detta, samt gossens fader, vilken på pingstdagen berättade detta för oss i vederbörlig ordning.

45

Den 8-åriga Margareta, dotter till Gudvast i Ringstads by, Ö. Eneby socken, Linköpings stift, låg i nio dagar stum i den värsta sjukdom och åt intet. Men fadern gjorde för dottern ett löfte till Guds tjänarinna, och inom få dagar återfick hon då sin fulla hälsa, såsom han bekänt för oss på pingstdagen. Detta bevittnade Gudvast, Ingemar och Tomas, jordbrukare i nämnda by.